Hotpants

Var ute på östermalm för första och antagligen sista gången i mitt liv igår.
Anledning; Magnus Carlson and the moon ray quintet spelade där.
Det var en smått surrealistisk upplevelse. Vi var på berns salonger och det var som att vara tillbaka på det äckliga discot bahnhof som finns i min hemstad Ängelholm.
Hade nästan glömt hur det kan vara då jag sen jag flyttade ifrån stan hållt mig ifrån sådana ställen,men man blir påmind igen och jag förundras över hur olika människor är.
Har aldrig sett så många tjejer med rövkorta hotpants och högklackat på ett och samma ställe. Där kryllade av upptryckta bröst i små toppar och ansikten med fem kilo smink.
Killarna hade bakåtslickat hår och täckjackor på sig (inomhus).
Folk dansade små-porrigt. Alla var typ klädda i svart.
Kände att vi var miltals ifrån de säkra markerna jag brukar röra mig på.
Jag påminde om hur glad jag är att det finns andra vackrare och finare världar där jag känner mig hemma i,och glad för att jag är vuxen och bor i en större stad där enda valet inte är att gå på köttmarknads-disco.
Fy fan vad jag älskar människor sopm går hemifrån utan att ha kammat håret,människor
som letar med blicken i stora folkmassor efter nån sorts mening,glad över all musik,alla böcker som handlar om mitt liv. vad jag älskar de människor som förstår mig.
Konsterten var dock fin. Magnus Carlson ÄR gud.