Min kompis Madeleine sa en bra sak i somras som jag bär med mig.
"Jag är för handlingsförlamad för att jobba inom vården."
Jag känner mig ofta handlingsförlamad. Det kan vara inför ett jobb;ska helst inte innebära för mycket ansvar och engagermang. Jag tänker och funderar mycket på saker,men ofta stannar det vid tanken,som att resa till Norge och jobba.
Bara att ansöka om licens som undersköterska verkade jobbigt.
Eller min bok som aldrig blir färdigskriven fast jag har all tid i världen.
Jag är som hissarna i Stockholms tunnelbanor,de rör sig jättesakta och därute ser man människor springa i 10-dubblad fart nerför trapporna. Man hinner fundera igenom hela sitt liv innan hissen är nere,men istället tänker jag vad jag är sugen på till lunch. Det känns som jag blir slöare med åren.Att dansa ger ju en livsenergi,kanske borde börja dansa lindyhop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar