Jag cyklade hem när solen hade gått och det var fortfarande varmt ute,men en såndär skön värme,så varm och underbar som bara en sommarnatt kan vara. Och man känner i hela kroppen hur livet är närvarande,hur det väntar på en. Jag lyckas alltid hamna i en bubbla där livet alltid är nåt som börjar sen,imorgon. Aldrig kunnat vara riktigt i det. Är väl ok att tänka så i ungdomsåren,men borde jag inte kommit till ro med allt nu? I trädgårdarna satt folk med tända ljuslyktor och drack vin,jag hörde skratt genom mörkret och träden. Är dom totalt tillfreds med sig själva? Jag vill med ha en stor trädgård,med lyktor hängades i träden och vita möbler och vara nöjd åt det som varit och förväntansfull på det som skall komma,men ändå bara vilja vara här och nu,inte sväva bort i tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar