Egentligen är lyckan enkel. Det som gör en lycklig är ofta de små sakerna,de enkla.
Umgås med vänner,se film,gå på konsert. Man tänker aldrig; just nu är jag lycklig,man tänker det ofta i efterhand,på tåget hem,i sängen på natten. 2 år senare ibland kan det slå mig; fy fan vad jag var lycklig då.
Kan det vara så enkelt att lyckan finns i att spela minigolf en av sommarens sista dagar? Att man faktiskt befinner sig i ett rus av glädje och att man i den stunden faktiskt rör lyckan. Men den kommer alltid försvinna precis som ögonblicket.
Det kommer falla små lyckor över en genom livet. Men det kommer aldrig gå att samla ihop den,spara den,annat än i minnet. Att leva är att aldrig komma fram,endast vidröra något,men inget får man behålla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar