Vissa dagar är guld,man vaknar och har noll föreställningar om hur den skall bli,sen helt plötsligt sitter jag på ett tåg hem och känner att denna dagen varit så himla bra och fin. Jag besökte uppsala idag för första gången i mitt liv tillsammans med nina och viola. Jag kände hur härlit det var att upptäcka en helt ny stad,att gå på nya gator.
Jag älskar känslan av att inte veta vart allting ligger,och se en vacker byggnad för första gången...en kyrka som legat där i århundranden,men just jag har inte sett den.
Och inget i livet är så vackert som första gången man ser det.
Solen sken och det kändes underbart att sitta på en gräsmatta och känna värmen och ta foton. Och jag vet inte hur dessa dagar blir så bra,varför det ibland kommer dagar som denna då det mesta känns rätt och bra och jag är lugn och harmonisk och faktiskt hoppfull. Dom är bara en kombination av bra sällskap,vacker omgivning,och nåt mer kanske. Och så somnar jag inatt och denna dagen blir till ett minne.
