söndag 30 december 2007

Års-lista

En lista över vad jag tyckte var bäst och sämst 2007

Det som var bra:

film:Hata Göteborg,Blades of Glory.
bio-upplevelse:Eastern promises, Inland Empire
skiva:Mika- Life in cartoon motion
bok: Persepolis-Marjane Sartrapi
Händelse:Min och Ninas resa till Rom
årets djur:lilla blå som flyttade hem till mig igen efter att ha varit gravid
i ängelholm
årets plagg: Ett par neon-tajts från monki
inrikes: att mona sahlin gick och såg bruce springsteen istället för
att gå på nobelfesten
utrikes: tony blair avgick,att folk gjorde uppror i Burma
sport:jag köpte tennis-raket och 3 bollar
Person:alla som äger en falafel-butik
matställe: nydala falafel

Det som sög:

film:Spegeln-seg rysk film
bio:Michael Caine
skiva:Alicia keys
läsning: välkommen till introduktion på arbetsförmedlingen- brev
händelse:att det fuckade sig med jobb,plus att
det var jobbigt att trängas på tåget varje morgon då
jag pendlade till jobbet idanmark
årets sämsta djur: Lilla blå som väcker mig på morgonen
plagg:svarta byxor som var för lågt skurna så man visar hela röven
då man böjer sig ner
inrikes:det mesta moderaterna gjort
utrikes:Kina,som vräker människor och river deras hus, och förgiftar katter/hundar för att göra det "fint" inför os nästa år
sport:all sport
Person: Alla som jobbar på bostadsbolaget newsec
och frankrikes president sarkozy
matställe: rizraz i köpenhamn

lördag 29 december 2007

Vellinge Kommun är den enda kommunen i skåne som vägrar ta emot flyktingar.
Ändå är det en av de rikaste kommunerna i detta landsskap.
När det gäller att ta emot människor som flytt från krig och förtryck
måste vi öppna våra armar,man kan inte säga att nej:vi har inte råd,plats eller tid.
Det är människor det handlar om,de söker asyl i andra länder inte för att de tycker det är kul att lämna sitt hemland och komma till ett land där de inte kan språket.
Man flyr för att man måste. Felet är att vissa kommuner inte tar emot så många
flyktingar de kunnat eller inga alls. Medans det i vissa kommuner är överbefolkat.
En tjej bosatt i Vellinge stod utanför
matbutiken och samlade in namnunderskrifter för att få kommunen att ändra sig.
Lokalnyheterna var där.
Tyvärr visar sig oförståndets fula ansikte i helt vanliga människor med kundvagnar,en
kvinna ville inte skriva på för: "Jag trivs bra i Vellinge,här är så skönt och tryggt,jag är aldrig rädd. Tar vi emot flyktingar vet vi inte vad som kan hända."
Vad är det hon tror kan hända: Att det första flyktingarna kommer göra är att
hugga isönder hennes ytterdörr med yxa,råna och misshandla hennes familj?
är ju verkligen prioritet nummer ett på ens lista då man kommer till ett nytt land.
Brukar jag ju själv göra då jag reser utomlands.(ironi)
Världen blir inte bättre för att man misstror människor och delar in dom i fack.
Den blir inte bättre för att man låser dörrar,drar ner gardiner,pekar finger,
fyller kroppen med hat och okunskap. Världen blir bättre då man
försöker förstå andra människor,släpper in dom,då ser man att vi inte är så himla olika.

torsdag 27 december 2007

Hemma igen

Nu är jag hemma i Malmö igen efter en vecka i Vejbystrand.
Känns skönt att kunna säga ordet hem,men vad är det som gör att man kallar
något för hem? Är det automatiskt där man har sin fasta bostad? eller är det där
man trivs allra bäst? Har flyttar rundor lite i andra-hand,ibland har jag sett det som hem,ibland inte. Om man sen flyttar ifrån det som länge varit ens hem till en annan stad,blir då den stadens automatiskt hem?
Men man vet nog vad som är ens hem när någon frågar; Vart skall du? och man svarar: Hem.

Det var skoj att träffa föräldrarna och några av mina kompisar som bor i Ängelholm.
Är trevlit med miljö-ombyte,men känns skönt att vara i Malmö igen,märket att jag känner mig mer harmoniskt i en storstad.
Jag och Linnie hade uppesittarkväll i söndags,så vi satt och spelade bingo.
Ernst Kirchsteiger var gäst. Är inte särskilt intresserad av inredning,men
det blir skoj när ernst inreder. Man blir glad då man ser honom.
Han verkar vara så fylld av värme,godhet och humor.
Brukar tycka att överglada människor är rätt jobbiga,men ernst är
helmysig. Världen kan inte vara alltigenom ond när det finns människor som ernst.



söndag 16 december 2007

I faderns namn

Att se en bra film är bland de bästa upplevelserna som finns.
En film kan förmedla mycket. De kan få en att gråta,skratta,le,känna igen sig,
känna avsky. Att se filmer baserat på verkliga händelser är intressant.
Det kan bli mer levande (om filmen lyckas fånga känslan) att se något på film
än att läsa i en bok. Såg en mycket bra film i veckan som heter "I faderns namn"
Handlar om konflikten i Nord-Irland. 2 killar flyttar från Belfast på Nordirland
till London,där blir de arresterade och döms till fängelse fast de är oskyldiga.
De är anklagade för att vara medlemmar i IRA och att de har bombat en pub i London.
Filmen visade den engelska polisens hat och brutalitet mot irländarna,och de killarnas desperata kamp för rättvisan.
En film jag varmt rekomenderar!


onsdag 12 december 2007

Min tand-själsfrände är hittad

Ibland ser man någon helt okänd människa som liknar en själv eller någon man känner
utseènde-mässigt. Oftast inte en exakt kopia,men de stora dragen finns där.
Som ett leènde,hår,ansiktsform. Det händer ganska ofta jag ser människor som liknar någon annan utan att de är släkt. Kanske finns det bara ett visst antal gener i världen och att de går i återvinning och folk blir lika varann.
Några har sagt att jag liknar Jill Johnson,vilket jag själv inte kan hålla med om!
Fast hon är ju snygg och det är jag med.
Idag läste jag tidningen "hem och hyra".
Där var en bild på en kille och det slog mig: Han har exakt likadana tänder som mig!
Man såg bara hans överkäke men tänderna satt precis som på mig.
Min tänder är inte helt raka utan lite sneda i överkäken,därför lade jag märke till det. Aldrig sett någon med denna tand-ekvation. Kändes häftigt.
Och han var fin i de tänderna. Tittade mig i spegeln och tyckte att mina tänder
var fina de med. Skoj att se sig själv i någon annan. Man får ett helt annat perspektiv.

fredag 7 december 2007

Rom i regnet

kollade på tv-programmet solens mat igår. Handlar om mat och matlagning i Italien.
Där var reportage från en lite by i bergen där några drev en resturang.
Jag började tänka på min resa till Rom i somras.
Jag har aldrig varit i en stad som är så vacker.
Något i mig längtar tillbaka. Vill gärna upptäcka fler delar av Italien,gärna
bege mig ut på landsbygden. Bara glida rundor och upptäcka allt vackert.
Sitta vid ett stenbord i toscana. Se solen gå för bergen medans natten fortfarande är varm. Det var underbart att gå på Roms gator framåt kvällen,barfota,asfalten var lagom varm,sitta och vila vid en fontän,höra sirenerna från ambulanserna.


tisdag 4 december 2007

Hulken i ny version

Det finns en ny-öppnad shop på nätet som säljer morrissey/smiths-saker.
Blir sugen att inhandla lite. Vad sägs om grön morrissey-tvål?!
Liknar hulken lite=)



torsdag 29 november 2007

Ett land

Nu är det nya förhandlingar i Israel/Palestina-konflikten.
Har hängt med i nyheterna och det känns att det är en svårt täcke att sy ihop
det här med att mäkla fred. Massa människor med olika åsikter.
Människor fyllda hat och starka övertygelser att just dom har rätt.
Hatar man är det rätt svårt att försöka se hur den andra sidan känner och tänker.
Jag har lite tankar om hur man skulle lösa konflikten.
Är inte så insatt i hur tidigare medlingsförsök har sett ut,kanske har man testat detta redan.
Både araberna och judarna har ju bott i dessa områden långt tillbaka i tiden,i olika omgångar. Judarna drevs ju väck därifrån,förstår att de vill tillbaks.
Men kändes väldigt muppigt då de storbritanien utlyste staten Israel och gav de till judarna,sen delade upp landet och gav vissa delar till araberna som redan bodde där.
Hade ju varit enklare att fråga: hej,vi är intreserade av att bosätta oss här,kan vi inte dela landet?
Men nu är det som det är och är säkert många israeler och palestiner som
bara vill ha väck allt våld.
Man kunde testa att bara ta väck alla gränser,murar,alla indelade zoner och göra
om allt till ett enda land,inga gränser eller uppdelning,utan bara ett land
där alla som vill får bo. Och sen döpa landet till ett helt nytt namn.
Då hade alla fått lika mycket mark och kan röra sig fritt.
Mark som mark,mark är till för att bygga hus,vägar,affärer,skolor på.
Jord är bara nåt som finns,inget man kan komma och påstå:detta är vårt och ingens annans. Sen att Israel vill ha Jerusalem för sig själva,skulle väl inte skada att dela den med sig.
Om man nu slajsar upp landet som de nya förhandlingarna vill ha det kommer
det säkerligen finnas folk som motsätter sig detta.
Sen kommer det ju kännas som man lever isolerat ändå även om det är krig.
Hade landet varit fritt och tillhört alla hade man kunnat röra sig helt fritt.
Människorna som är ens fiender är ju också av kött,ben,blod som vill vara
lyckliga,hitta jobb och kärlek i livet,och vår jord är en rund boll
som vi hamnat på.

söndag 25 november 2007

Inland Empire

Idag såg jag en tre timmar lång film på bio, Inland Empire av David lynch.
Men dom tre timmarna gick fort,kändes snarare som bara en timme.
Filmen hade en handling,men ändå inte. Filmen bestod av en massa olika klipp och scener,man förstod en del,en massa kändes totalt osamhängande.
Men det kändes väldigt härligt att se allt,varje scen var intressant.
Ibland blir timmar väl använda,tiden går iväg och man känner att man gjort något
bra med sin tid. Vissa timmar känns bara bortslösade,som att kånka rundor på stan för att hitta en billig garderob.
Undrar vad det är som gör att man bara fastnar i vissa saker,som den där filmen.
Man dras med,och det känns som underbart att få se en helt annan värld på avstånd.
Så olikt allt annat man sett.

fredag 16 november 2007

Funky disco pants

Något som är jobbigt med att gå in i en klädaffär är musiken. jag är väldigt
känslig mot vad som spelas. I många affärer spelas det jättehögt,oftast typ hiphop/rnb,rix fm-pop eller nåt funk-dunk-electro-spatt musik.
Exempel affären weekday i malmö,man får stå med megafon om man vill prata med någon i butiken. De har ett stort utbud av snygga cheap-monday jeans men innan man har hunnit hitta de jeans man vill prova har jag oftast blivit helt psykad av den jobbiga musiken,så slutar att jag går därifrån.Lägg till den jobbiga inredningen,typ massa gröna neonbjälkar som står lutade åt höger och vänster.
De som bor nära gågatan i malmö har klagat på att affärerna spelat så hög musik
att de hörs in i deras lägenheter. Jag förstår dom verkligen.
Går man på gågatan översköljs man först av jack&jones hiphop,sen gallerian "storgatans"
funkiga disco. När man väl kommit upp till triangeln är man helt lobotomerad.
Tacka vet jag uff som spelar lugn härlig och behaglig musik,i lagom volym.
Det gör att man i lugn och ro kan vara inne i butiken hur länge som helst,och det resulterar i bra köp. Går man in på weekday skyndar man sig så att man kommer ifrån butiken innan man blivit helt lobotomerad.

torsdag 15 november 2007

Om djurförsök

Såg en film idag som astra zeneca,(läkemedelsföretag) gjort.
Den handlade om djurförsök. I filmen framlades att en människas liv är mer värt
än ett djurs,vi måste göra djurförsök. Dom sa inte ett skit om alla de alternativa
forskningsmetoder som finns för att forska fram nya läkenmedel.
Finns ju till och med en stiftelse i sverige som heter "forskning utan djurförsök"
(http://www.stifud.se/startsida.php)
som arbetar för alternativa metoder. Borde ge mer resurser och satsas mer på att forska utan djur,inte mala på i samma hjulspår.
Varför skulle människan vara överlägsen djuren? För att vi kan tala,utföra arbete,
gå på två ben,tänka ut lösningar? Värde sitter inte i intiligensen.
Vi människor är inte så smarta som vi tror. Det är vi människor som skapat alla dessa sjukdomar genom vår levnadsstandard och jordens utveckling.
Vi sabbar bara mer och mer. Vi startar krig,skövlar skog,dödar varann,förstör miljön.
Vi skapar vår egen undergång. Varför skall djuren offra sig för något som vi själv skapat? Jag kan förstå att folk som är sjuka vill bli friska och tar läkemedel testade på djur. Hade jag gjort det om jag ex fått cancer? Jag vet inte.
Det är en svår fråga. Men hade vart svårt att leva med tanken att någon annan levande varelse dött för min skull.
På filmen sa de också att det inte görs några onödiga djurförsök.
Bullshit. Jag läste en artikel om preventivmedel,alla sådana kommer från läkemedelsföretag och de testar alla sina preventivmedel på djur.
kaserade mina jävla nuvaringar för ett år sen,vill inte stödja deras jävla skit.
Nyligen utfördes studier i lund på möss för att se om rökning kan vara skadligt för
gravida kvinnor. Men va fan,det där har man väl vetat om sen tidernas begynnelse nästan.

måndag 12 november 2007

REA




Ett av de bästa programmen på tv är REA. Ett konsumentprogram.
Även om programledarna är barn så gillar jag det. Barnen är proffsiga och upplysta,
de kan sin grej och programmet tar upp massa intresanta ämnen,ex saker man kan göra för miljön,de testar olika saker,företag ställs mot väggen. som exemelvis jamba som kör med falsk marknadsföring att deras ringsignaler är gratis,medans de drar pengar från ens mobil
varje månad utan att man vet om det.
Ett bra reportage var om en kille som blitt slagen,misshandlad och mobbad
flera år i skolan för att han var bisexuell. Skolan gjorde inget så han fick flytta ifrån sin stad. Man lär sig mycket nytt i programmet och får lära sig om hur samhället fungerar på ett roligt och lättförstått sett.
Alla barn är inte störda i huvudet,barn kan vara jäklit coola och tuffa,exempel rea-gänget. Kolla in programmet på svt 1 onsdagar klockan sju.

måndag 5 november 2007

Har hittat 2 stycken sidor här på nätet som jag starkt rekomenderar!

www.tjuvtittat.se
www.tjuvlyssnat.se

lördag 3 november 2007

Farväl Falkenberg

Vissa saker löper som en röd tråd genom hela historien. Människors längtan iväg,
att aldrig kunna vara nöjd,att vilja älska och bli älskad,såna där känslor har nog alltid existerat. Det som sammanbinder oss med dom som levde för tusentals år sedan.
Ikväll såg jag en film som heter Farväl Falkenberg. Några killar spenderar en sista sommar ihop i sin hemstad innan det är tid att bestämma sig för vilken väg de skall gå. Slutar med att en av killarna tar livet av sig. Han har skrivit ett avsked och filmen avlsutas med att han säger: "Det hade kanske funnits en annan väg ut ur detta.
Jag hade kunnat köpa en biljett och ta första bästa tåg någonstans.
Kanske hade jag träffat nya människor,utbildat mig,fått jobb med riktig lön,träffat en tjej som jag flyttat ihop med. Och en natt hade ångesten väckt mig och jag hade gått ut i natten ner till vägen och ångrat varenda val jag någonsin gjort.
Eller så hade jag stannat kvar i Falkenberg"
Och han stannade kvar för alltid den dagen han sköt sig i huvudet.
Filmen fångade så bra upp känslan en människa har då den står framför nått nytt,rädslan
och saknadet av modet. Var sorgligt att han tog livet av sig,men kan förstå han.
Att ta livet av sig är hemskaskt för dom som lever kvar. Men också hemskt för den som tar sitt liv. Att aldrig få veta hur det kunde ha blivit.
Egentligen kan allt gå åt helvete. Men åt andra sidan kan allt ta en jäkla vändning
och bli något bra. En av killarna sa att han aldrig skulle flytta till göteborg för alla andra gjorde det,men i slutet av filmen skulle han flytta dit ändå.
Beger man sig aldrig iväg har man ingen rätt att sitta och klaga över att inget blev som man drömt om. Den läskigaste resan man nånsin kommer göra är den man aldrig beger sig iväg på.

torsdag 1 november 2007

Jag gillar inte moderaterna och deras politik men tycker det är oerhört löjligt
att så fort en minister gör ett enda litet snedsteg skall media förstora upp det
och sedan slutar det med att ministerna avgår. Som nu senaste,reinfelts sekreterare.
Varit lite full på en krog och kramats med en reporter.
Whats the big deal liksom,vem fan har inte vart full? Varför skall man behöva avgå för en sån bagatell,vem skadar det om hon drack sig full en kväll fast hon var i tjänst,måste folk vara helgon? Likaså att man tvingas avgå pågrund av att man inte betalat tv-licens eller haft svart hemhjälp. Är inga direkta grova brott.
Visar bara att även politiker är mänskliga.

Nostalgi

När man är hemma i den stad som man spenderat sina ungdomsår i poppar en massa minnen upp. Att ta en promenad längst dessa gator är att göra en resa tillbaks i tiden. I de flesta vrår och hörn finns minnen. Båda goda och onda.
Den gamla lekplatsen där jag och en kompis satt en kväll och pratade om framtiden medan vi ännu gick i skolan. Alla kvällspromenader i mörkret med musik i öronen.
Busskuren som jag suttit och väntat i tusentals gånger på försenade bussar.
Jag trodde aldrig jag skulle känna nostalgi över det förflutna,det som inte var nåt att ha då. Jag saknar absolut inte grundskolan,men gymnasietiden kan jag längta tillbaks till. Ibland kan jag slås av en så obeskrivbar längtan tillbaks i tiden.
Man träffade sina vänner varje dag i skolan,man gick och fikade på helgerna ihop.
Jag åkte ofta till Helsingborg och Malmö,flängde runt på konserter och upptäckte mycket ny bra musik. Världen och livet började öppna upp sig för mig.
Längtan ut och bort föddes. Kanske är det den känslan jag vill tillbaks till,känslan
av att uppleva saker för första gången. Att andas in tusentals nya intryck.
Kanske därför jag romantiserar den tiden så mycket,för det är tiden då allt ännu var nytt och oupptäckt.

lördag 27 oktober 2007

Det lilla är det stora

På en cykelväg vid södervärn här i Malmö har något sprejat orden "Du är fin"
mitt på cykelvägen. Första gången jag såg texten blev jag väldigt glad.
Det är precis sådant man vill läsa eller höra,att man duger precis som man är,
en helt vanlig höst-eftermiddag.
Budskapet kom så oväntat med,mitt i en liten uppförsbacke på cykelvägen.
Men det är när man minst anar det såna där ord behövs,som i en uppförsbacke.
Jag tycker det är häftigt med folk som sätter upp små budskap runt på stan.
I Stockholm finns en man som heter Ernesto guerra som har gått runt
och satt upp lappar i staden. Jag har en lapp hemma i mitt köket med ett citat av honom:"En vacker dag faller alla bitarna på plats"
Det lilla är det stora här i livet,det är de små sakerna som lyser upp.
Som ett få ett bland-band,ligga i sängen och äta popcorn och se en bra film.
Att äta nybakade kanelbullar,att läsa några rader i en bok som träffar en rakt i hjärtat. Att höra en nyckel i ytterdörren efter att ha längtat en hel dag.
Att somna glad över de små saker gör ens liv stort.

måndag 22 oktober 2007

En underbar vecka

Nu sitter jag åter vid datorn efter en mycket rolig och trevlig vecka.
Jag har haft min goda vän Madeleine på besök,Linnie kom och hänkade
på över helgen. Har varit väldigt mysigt med Köpenhamns-besök,vodka-drickande,
kvällspromenader,godis-ätande och en massa film. Vi såg 14 filmer sammanlagt
under veckan! Personligt rekord i filmtittande. Några riktigt kassa,men många bra.
Bla Mandomsprovet,Welcome to the dollhouse och efter bröllopet.
Kändes tomt idag när jag återvände till lägenheten,det har varit några så bekymmersfria och härliga dagar. Att leva i filmens värld med tända ljus är bland det bästa som finns. Nu måste jag tyvärr hitta nytt jobb. Skulle ha börjat mitt diskjobb Köpenhamn idag,men i fredags ringde dom asen och sa att de hittat något annan som kunnat börja med kortare varsel. Blev så jävla arg och ledsen. Så nu är det tillbaks till jobb-ansökningar igen.suck. Blev dock gladare när jag fick höra en ny låt med morrissey "all you need is me". Endast en genomlyssning,lät mycket bra.


måndag 15 oktober 2007

fredag 12 oktober 2007

Tim och Paul

Nu har jag kirrat arbete. Jobb-interjuvn idag tog fem minuter,så nu
är jag snart heltidsanställd diskare i en cafeteria i Köpenhamn=)


Bilden här nedan fotade jag för ett tag sen. Två ungar som skrivit sitt
namn på en lekplats. Tyckte det var ett fint tecken på livslång vänskap.
Förhopningsvis så får de står kvar medans tiden går sin gilla gång,
och dom 2 två pojkarna kommer växa upp,och när de är 40 år kanske de återvänder till
platsen där allt började en gång och minns sig själva och alla stora drömmar de drömde.


torsdag 11 oktober 2007

Sitter här i morgonrock och känner mig glad.
Min kompis Madeleine ringde igår och sa att hon kommer
och hälsar på i Malmö nästa vecka!
Sen skall jag på jobb-interjuv i köpenhamn på fredag.
Låg och halvsov när dom ringde,förstod henne bra men hon
verkade inte förstå min sömniga svenska,så fick skicka
alla information sen i ett mail,och mina försök att
bryta på danska gick inte så bra,även om jag själv tycker
jag låter väldigt proffsig på det danska språket=)
Skulle kännas skönt att få ett jobb,tro det eller ej,men
jag känner mig faktiskt lite jobbkåt,klättar nästan på
väggarna här hemma.

onsdag 10 oktober 2007

Idag när jag var ute och cyklade såg jag ett man och kvinna i 80-års-åldern. dom gick haltande och sakta längst grus-stigen och de höll varann i handen. Jag blev lite tårögd,det var vackert att se. Jag vet inget om dom. Kanske har de älskat varann ett helt liv,och detta var bara en av tusentals dagar de gått samma väg och hållt i varandras händer. Eller så hade de mötts förra veckan och var helt nyförälskade. Kanske levt ett liv utan att verkligen älskat,och så åttio år gamla hade den kärlek de alltid letat efter hittat dom. Det som gjorde mig rörd var att de båda stod mot slutet av livet. Att döden snart skulle skilja dom åt föralltid.
Och den tanken är läskig. vi får en kort tid tillsammans med andra människor,och sen en dag kommer vi skiljas åt för alltid.
Och man kan älska tills man går isönder,tills man blir tokig,tills man når till punkten då man inser att just denna människan vill jag alltid leva med. Man kan skrika ut sin kärlek,man kan gömma undan den. man kan avsky den,man kan vårda den ömt. Men den skall hur man än gör,en dag tagas ifrån en.

söndag 7 oktober 2007

Tänk alla människor



Tänk alla människor man går förbi på gatan,ibland ser man nån speciell och tänker:
Fan vad snygg den där personen är. Det kan vara ett par glasögon man tycker är snygga,frisyren,ett par byxor,eller bara sättet personen går på.
Man känner att sådär vill man själv se ut med.
Men om jag tänker så om andra människor finns det säkert dom som tänker så när de
ser mig på stan: Fan vad cool hon verkar den där tjejen.
Det är en ganska glädjande och värmande tanke.
Även om man själv inte alltid är på topp och älskar det man ser i spegeln finns
det alltid nån annan som gör det. Men den där känslan man känner om sitt utséende,hur det skiftar från dag till dag är märklig.
Vissa dagar när jag ser mig i spegeln tänker jag: Fan vad snygg jag är.
Allt klaffar. Sen vissa dagar känner man sig som världens sunkigaste.


Har förresten blivit helt såld på stora glasögon.Som på bilden ovan. Skall själv skaffa mig det en dag.

lördag 6 oktober 2007

Idag skulle jag gå på en utställning med foton av David Lynch.
Snopet värre blev det när de visade sig bara finnas 2 stycken fotografier
i hela lokalen av honom. Kändes nästan lika komiskt som när jag och Frida skulle
på Bob dylan-utställning här i Malmö. Utställningen ägde rum i en bokhandel,och ute i bokhandelns kök hade utställaren lagt ut lite böcker och skivor med dylan på diskbänken=)Köket var rätt litet,fick max plats 4 i det,så fick snällt stå vid tröskeln och slänga våra blickar. Inte mycket att se,men vi hade nåt att skratta åt resten av kvällen.

fredag 5 oktober 2007

No train to Stockholm

http://www.youtube.com/watch?v=_bggeCwBR6Y

onsdag 3 oktober 2007

Mozzarella

Längtar till nästa höst då jag skall plugga till hundmassör,och Morrissey släpper ny skiva!!



Inget varar för evigt. Människor kommer försvinna ur ens liv.
En dag försvinner jag. När man kommit till den insikten att allt har ett slut känner man sig rätt tokig. Hur blir man vän med sin dödlighet? Någon som har ett svar?

måndag 1 oktober 2007

Film,film,film

Film är bland det bästa som finns. Woody Allen är en av mina favoriter att kolla på.
Senaste sedda filmerna är "Sleeper" och "Allt du velat veta om sex men aldrig vågat fråga." Den sistnämda var ganska kass,men var en rolig scen med ett gigantiskt bröst som var på rymmen. Sleeper däremot var helkul. En skojig framtidsskildring.
På torsdag skall jag se filmen stardust på bio,fick gratisbiljetter idag=)

Nu har min fina vän Frida flyttat till Malmö. Skoj att ha dig här i stan igen!

söndag 30 september 2007

Du levande



Ikväll var jag och såg filmen "Du levande" på bio. En mastig upplevelse.
Filmen var olik allt annat jag sett. Den vart oerhört sorglig,allt var i grått och bruna färger och världen var dimmig. Men den var också oerhört vacker och rolig.
Den bestod av massa olika scener men olika människor i varje.
En läkare som talar till kameran och säger: "Jag är trött på mitt jobb,jag är trött på att lyssna på alla människor som vill att jag skall göra dom lyckliga,medans dom själva är så egocentriska och självupptagna."
En matt-handlare börjar gråta inför sina kunder och säger att han är ledsen för han kalla sin fru subba. En tjej står och väntar på en kille som aldrig kommer,som hon älskar. En man spelar bastuba så grannen blir tokig.
En man som säger till brevbäraren att han är ensam och ingen förstår honom,men får inget svar tillbaks.
Den är fylld av människor som inte är glada,såna som är tysta,såna som gråter,såna som vill hålla inne med allt,såna som bekänner öppet att ingen förstår dom.
Filmen var bra för den handlar om inget,men ändå allt. Den handlar om vardagen,om vanliga människor. Människor som är i fast,kanske vet de om det själva,kanske inte.
Det var underbart att se en film så långt ifrån all yta och hysteri.
Även om den var sorglig kan jag känna efter att ha sett filmen att ingens liv egentligen är tråkigt,alla har sin egen historia.Det är "dom" vanliga människors liv man vill veta något om. Det värmer att se folk stå och drömma på en balkong sitta , springa på ett löpband eller sitta i styrelsemöte. För det är så livet är.
Det är storslaget att vara människa.

lördag 29 september 2007

Det finns ett ljus som aldrig slocknar

när någon går ut genom dörren och ut i den vackra natten så står jag kvar där inne
alldeles darrig i kroppen. jag förstår att du försvinner,det hade jag med velat.
jag har hållt i din hand,men då var det ett kravallstaket emellan oss.
i mitt hjärta finns inget kravallstaket,där håller du om mig hårt varje natt.
ibland är närhet en osynlig sak.
inget man kan röra på eller se med ögonen.
jag ser bara då jag blundar. jag känner bara då jag hör din röst i walkman
klockan 2 på natten en ordinär dag i oktober.






Jag kan aldrig komma tillbaks till dom där kvällarna

En gammal tanke

"Jag är glad över att studenten snart är här.
drygt 3 veckor kvar sen kommer ord som läxor,redovisningar,grad-skiva,glosor etc inte finnas mer.
kommer kännas skumt att slippa allt det där.
dagen man väntat på hela sin uppväxt är snart här.
sen kommer chansen att bli allt det man vill."


Dom där orden av skrivna av mig år 2003 några veckor innan studenten.
Jag har kollat igenom dagboken jag skrev på lunarstorm då.
Jag känner att jag har förändrat sen dess,inte lika naiv och mycket starkare och självsäkrare som person. Men saknar den där glöden och glädjen jag hade då.
Jag skrev mycket om musik,köpte skivor hela tiden och flängde rundor på konserter.
Jag skrev massa om hur underbart det skulle bli att sluta skolan,då skulle allt bli så toppen. Hela den världen som låg oupptäckt för mig,kunde jag nånsin ana att den skulle tråka ut mig? Ju mer man upplever,något mer vill man ha. Ju mer man ser ,något annat vill man ha. Vart man än reser,nåt annat vill man se.
Vad jag förstår nu till skillnad från då är jag är alltid samma människa här inne.
Malmö kan få en att längta bort likväl som Ängelholm. Man föräter sig på städer och upplevelser.

fredag 28 september 2007

Fredag morgon

Enligt all statistik är södra innerstaden det farligaste området i Malmö.
Dvs Möllevången,södervärn-området. Men folk som bor där verkar inte vara rädda,och de flesta ser det som tryggt att bo där. Det tycker jag är bra,att de inte låter sig bli rädda av medias bild. Trots att där förekommer mycket rån,folk blir nerskjutna etc vill de inte låta allt det där segra.
Det är oerhört bra. Men jag är fortfarande arg över att folk talar illa om ex lindängen,hermodsdal,rosengård,kroksbäck. Såna områden som inte anses lika fina.
Där finns ju mycket mindre brottslighet änn inne i stan,ändå vill inte folk bo här.
Jag är besviken på tjejerna som inte ville hyra min lägenhet tidigare i höstas pågrund av att de inte kunde känna sig trygga på lindängen. Jag hoppas att de läser dessa artiklar och fattar att det är större risk att få ett skott i huvudet på möllan än på lindängen. Är det bara för att en stadsdel ligger utanför stan som folk har fördomar om den? Är det därför det alltid förstoras upp när något händer där?
Jag tycker det är trångsynt och trist att folk dissar väck vissa områden i en stad för de inte ses som lika fina. Det är att säga att man accepterar att det är så.
Man låter sin rädsla ta över.

torsdag 27 september 2007

The rain falls hard on a humdrum town

Kungen och Silvia

På lördag skall Kungen komma till Malmö och inviga ett monument på värnhemstorget.
I en artikel i tidningen City stod det att alla hemlösa som brukade hålla till där inte fick vara på torget under cermonin. Det känns som de slussas bort bara för att allt "skitit och misslyckat" med staden inte får synas när det kommer kungligheter. Det är att blunda att det finns orättvisor och klass-skillnader i samhället. Kungen som har pengar i överflöd och ute-liggarna som inte har något är en stor kontrast. Jag undrar om Kungen reflekterar över detta.
Om kunga-huset nånsin tänker på att de lever i lyx på bekostnad av skatte-betalarna?
Att han kunde använt sin makt och sina pengar att göra något åt samhällets problem.
Jag vet,kunga-huset sysslar med välgörenhet och hjälper utsatta grupper,men de bor fortfarande i ett flådigt slott och åker på semester flera gånger om året.
Dom ekonomiska skillnaderna finns fortfarande kvar. Världen blir rättvis den dagen
då alla har en lön att kunna leva på och att vissa inte är miljonärer.
Något riktigt radikalt som skulle verkligen hjälpa folk är att kunga-familjen ger bort alla sina pengar,flyttar in i en trea och skaffar sig ett hederligt jobb.
Men de vill väl hjälpa folk med små-summor men behålla hela kakan och fortsätta leva i lyx.
För att citera Morrissey: "Prinsessan Diana åkte till Afrika och hjälpte fattiga barn,men hon gjorde det i Chanel-dräkter för 10.ooo-talas kronor.

måndag 24 september 2007

What Are You Going to Do With Your Life?

Jag har flera olika drömmar. Ibland är vissa starkare än andra.
Det här med att välja någon utbildning.
Jag är sugen på att utbilda. Jag har kommit underfund med att bara för att
man utbildar sig till ett visst yrke betyder det ju inte att man slaviskt måste jobba med det resten av livet. Livet är långt (om man nu dör en naturlig död vid 90 års ålder) och man har tid att göra olika saker.
Jag vill studera nästa höst. Svårt att välja vad man skall börja med.
Har sedan studenten bara haft arbeten som jag inte gillat,vissa har jag verkligen vantrivts med. Men så underbart det är att man faktiskt kan sadla om och göra vad man vill! Har brunnit länge för att bli journalist. Skrivandet har alltid funnits där. Men något annat som också ligger mig varmt om hjärtat är djur. Jag blir så oerhört lycklig genom att umgås med dom.
Min vän linnie har skaffat en dobbermann och han är världens finaste.
Så nu har tanken att bli hundmassör dykit upp.
Nu känns det som nummer ett,men som sagt jag är en sån som ständigt får nya tankar och ideèr i huvudet.

fredag 21 september 2007


Someday you will be loved

En gång i livet förstod jag inte det storslagna i att ha förhållande.
Jag såg alla dessa par och tänkte hur glad jag var som hade ensamheten.
Att man ger upp så mycket av sig själv om man är ihop med någon.
Att kompromissa bort allt. Jag var rädd att jag skulle glömma alla skivor och böcker man levt med. Alla tågresor iväg.
Som Morrissey sa: "Man gör saker man aldrig skulle ha gjort annars,man står och väntar utanför affärer på sin partner."
Men det behöver inte vara så. Kärleken är stor,mäktig och omvälvande.
Den är att tillsist hitta hem efter att ha rest jorden runt i motvind på fastande magen. Den ger en styrka och glädje. Att dela och uppleva saker med någon annan berikar en. Och friheten finns där så länge man ger och vårdar friheten.
Jag lyssnar fortfarande på Smiths för jag behöver fortfarande tröst.
Jag läser böcker. Mitt liv är inte komplett och jag är inte konstant lycklig,men kärleken är där som en räddare. Kärleken är inget man kan leta upp. Den händer en.

onsdag 19 september 2007

Filmtips


Jag som annars inte brukar tycka skräckfilm är så läskigt,denna filmen skrämde skiten ur mig igår. Se den! Heter "Them" på engelska.








Otrevligt folk finns det gott om

Idag sa jag upp min lägenhet. Hyran har höjs och vill inte betala ett så högt pris för en etta. Lite sorglit att lämna lindängen.
Men det kändes på ett sätt befriande att bara göra som ens första spontana tanke sa åt en att göra. Borde fortsätta att göra så även i framtiden.
Första känslan är den rätta.

Varje gång jag går ut från bostadsbolaget som idag är jag alltid arg och irriterad. För människorna som jobbar du är verkligen så oerhört otrevliga. De passar inte i sitt yrke. De är alltid korta och sura när de talar till en.
När man väl fråga något får man ofta en suck och de svarar med att tonfall som tyder på att dom tycker man är helt korkad som ställde den frågan.
Ofta får man svaret: det kan du läsa i papprena vi kommer skicka hem till dig.
Jaha,det är inte ditt jobb lixom att informera folk som kommer dit och ställer frågor. Hur dom kan ha fått sina jobba där är tusan obegripligt.
Allt för ofta när man besöker myndigheter och liknande så kryllar där av folk som verkar helt oengagerade i sina jobb,som inte ger en ett leende,som svara på frågor helt besvärande. Jag är är själv ingen muntergök som går runt och älskar alla,men jag tycker att arbetar man med ett socialt yrke där man skall vara ett ansikte utåt för företaget tycker jag man får ha någon sorts social förmåga.

tisdag 18 september 2007

Cool sida

Rolig och häftig blogg tillägnad en gata i Malmö.

http://norragrangesbergsgatan.blogspot.com/

söndag 16 september 2007

Höghus,låghus,dårhus

Stadens buller tar sig in genom det halvöppna fönstret. Därute kör bilar på väg någonstans. I bilarna sitter människor med drömmar. Några drömmer om syltmunkar.någon om att bli brandman. Någon tittar upp mot stjärnorna och tänker: Så oändligt stort allt är,och jag är så oändligt liten.
Grannen spelar Barry White på högsta volym lite då och då.
Alltid samma låt. Jag tror han är lycklig då.

Jag stinker bortslösade timmar

En dag är allt mitt framför dig. Du står där med en studentmössa i handen och flyttlådorna packade i hallen. Världen är fortfarande ett äventyr,något outforskat. Du känner allt ropar på dig. Det vore idiotiskt att inte insupa allt.
Men tiden går och du gör inget. Vad göra med all tid? Saker raderas och askan täcker en. Kan man få aska att brinna igen? Jag vill brinna igen.

En hemsk dröm

Jag hade en väldigt obehaglig dröm i natt. Jag skulle börja jobba inom hemtjänsten igen. I danmark och jag var tvungen att tala danska även om jag inte kan språket. Hela drömmen var regnig och deppig.
Hemska jobb-kolleger. Vi vandrade under hela dagen men kom aldrig fram till pensionärerna. Jag vaknade med en sådan glädje och tacksamhet att det bara varit en dröm. Jag skall alrig arbeta inom vården mer,det har jag lovat mig själv. Jag beundrar dom som klarar av det. Tycker det är underbart att folk trivs med vårdjobb. Men själv skall jag aldrig dit igen.

fredag 14 september 2007


Ikväll är det ett program om en av mina hjältar,en oerhört bra författare.

Gunnar Ekelöf. Kanal 2 kl 20.00.




Irriterad

Jag kollade på programmet argument igår. Det handlade om invandringen och segration. De visade ett klipp från ett reportage från 94 gjord efter mordet på en svart man i klippan. Några äldre män satt i en bastu och blev frågade om mordet. "Det är hemskt,det är synd om ungdomarna och föräldrarna"
På frågan om de skulle vilja ha en svart person som granne sa en man: Nej,dom kan åka hem,komma här och ta jobb och allt ifrån oss svenskar,vi får kämpa för att ha det kvar." Jag hoppas innerligt att den där man mannen som verkade vara i 70-års-åldern då idag är i helvetet där det är bra mycket varmare än i den där bastun. Det är skrämmande med folk som går så långt att de dödar någon som inte anses vara "svensk". Men det är jävlit läskit med all den rasism som finns inom så många människor. Folk som inte vill bo granne med invandrare,som bara tror de är kriminella och lever på bidrag. Folk som säger varför åker de ej hem. Sådana här människor var folk som Hitler varvade. Idag finns Sverige-demokraterna. Hur en människa kan se ner på någon av annan ursprung? Vi har fått olika språk,hudfärg,religioner och åsikter. Men vi är kött,blod,ben,hår,kläder,hjärna. Vi äter,skiter,sover och dör. Hur kan vi då vara så olika,hur kan man då hata?

Invandrarna är inget problem. Dom ska inte skickas hem. Men det behövs göras saker. Exempel.

1.Bygg mer hyresrätter i hela stan
2.Arbetsgivare måste sluta diskriminera folk pågrund av ens namn,likaså bostadsbolag
3.Om du nu tycker att förorten är så hemsk åk fan dit och se hur folk har det,det är tusan inget getto.
4. Finfördela så att alla städer i Sverige får lika många flyktingar,alla får inte plats i en.
5. lägg ner hela jävla svenska försvaret. Sverigedemokraterna hävdar att invandringen tar pengar från försvaret. Försvar finns för att lära folk mörda och kriga. finns inget försvar-inga krig. Dom som hävdar att vi måste försvara oss i krig: Jag dör hellre rakryggad,en tar ett gevär i min hand
Varför är vissa människor så lätt-irriterade,tar åt sig åt minsta lilla sak.
Varför skall folk lägga sig i saker de ej har att göra med.
Det är jobbigt med folk som man måste smyga på tå framför för att inte råka trampa på dom och "göra dom ledsna".
Folk behöver mer stake i sig!
Tänk på folk som flyr från krig,dom har fan nåt att böla över.
Våra problem är jävlit futtiga gemfört med deras.

torsdag 13 september 2007


Jag älskar tåg,att åka,att färdas från en plats till en annan. Såg ett program ikväll om tåg. Var väldigt vackert. En man satt vid en gammal nerlagd station och talade om tåg-resandet. "På den här bänken har någon suttit och längtat bort. Man kan fantisera om personen man sitter brevid skall resa bort för gott och aldrig återvända eller om han bara skall in till stan" Tåg för mig har alltid varit längtan,en dröm och resa iväg till andra möjliga liv och skeènden. Som när jag var 17 drömde jag alltid om tåget jag en dag skulle ta ifrån ängelholn och aldrig mer återvända. men jag återvänder gång på gång. Men den där staden är ändå en så stor del av mitt liv,det jag blev, det vore allt för märkligt att bara radera ut den.


tisdag 11 september 2007

Lets go fucking mental


Igår såg jag en jäklit bra film. Hata Göteborg. En av de bästa filmer jag sett på länge. Kanske en av de bästa jag någonsin sett. Handlingen var bra,superba skådespelare,att de talade jäklit bred helsingborgs-skånska var ett stort plus. Så härlit att höra folk bre på för fullt på skånska. Karaktärerna var roliga och alla speciella på sitt sätt. Allvaret blandades på ett galant sätt med humor.

En underbar film om ett kompisgäng och deras livs sommar.

måndag 10 september 2007

Ett geni


I picked up a sea-shell to illustrate my homelessness,
but a crab crawled out of it making it useless

fredag 7 september 2007

Idol suger fett

Jag hatar Idol. Idol är allt som musik inte är. Idol säger att det finns en mall för hur musik skall låta och se ut. Det finns en ideal-röst. Och ideal-låtar.
Idol krossar folks drömmer,de säger: du passar inte in i mallen,du kommer aldrig bli det du drömmer om. Hur många drömmar stannar inte där inne i huvudet och tillsist dör för att några som säga vara "allsmäktiga" och veta allt har sagt att man aldrig kommer lyckas. Hade Tom waits,Thåström eller Hello saferide ställt sig där och sjungit hade de säkerlige inte kommit med.
Men vem fan har sagt att man inte kan lyckas.
Musik för mig är inte perfektion. Det är Thåströms raspiga röst, Morrisseys lugna stämma kl 2 på natten när man inte kan sova, Magnetic field låtar om att "min bil är ful,men det är jag med,men dagen är vacker och det är du med"
Musik är skörhet,raspighet,osäkerhet,tårar,kantstötthet,eurofori.
All musik jag älskar är den som berör,den som förstår en,som får en att känna igen sig i all den vilsenhet man känner. Den får en att gråta och skratta.
För mig är musik inte måns zelmerlöv,agnes eller Pussycat dolls.
Allt det där en skapad yta där inga fel få skina igenom. Det är producerade låtar där ingen ton får ligga fel och med disco-dunkande pop-slinga i bakgrunden. Så oerhört tom och livlöst.
Musik jag älskar är hos dom artister som inte bygger upp fasader,där man får se deras skevhet och osäkerhet. Där man ser deras mänsklighet.
Det finns en stor värld av musik utanför alla idol-tävlingar och radio rix-musik. Det går att lyckas utan att sälja sin själ. Man kan kämpa och bli stor utan att stå framför tre personer som anses ha nyckeln till ens framtid.

Muhammed är en hund

Konstnären Lars Vilks har gjort en bild där profeten muhammed är avbildad som en rondell-hund. Det har skett protester mot detta i flera länder och i Pakistan har de brännt svenska flaggan och en docka av statsministern. Det känns svårt att förstå att man kan bli så upprörd över att muhammed avbildas för att han inte får visas på bild. Lars mening var ju absolut inte att håna eller förlöjliga islam. Snarare kanske visa att ett så laddat ämne som religion inte behöver vara så jäkla grav-allvarlit jämt.
Jag tror att om muhammed sett allt detta hade han nog skrattat,han hade tyckt det varit roligt att se sig själv som rondellhund.
Man vet ju inte hur gud ser ut,han är överallt och allting sägs det. Varför kan han inte vara en rondellhund i sverige. Tänk så är gud nåt så enkelt,en ibland oss alla. Varken bättre eller sämre än oss.
Religion är ett stort hav av tröst. Det tillför hopp och glädje i mångas liv. Men religion är också bland det obehagligaste som finns.
Det är obehaglit när människor blir slavar under regler. När folk förtrycks.
Det borde finnas mer humor i religionen. Livet blir lättare om kan skratta åt saker. Finns gud så tror jag han vill att vi skall älska varann,åka jorden runt,måla tavlor,bli bagare,supa oss fulla,kramas,skaffa oss husdjur,ta villa-lån.gå en akvarell-kurs,köpa beverly hills som dvd-box.
Allt som gör oss lyckligare. Att vara slav under regler,är verkligen det som tar oss till himmeln efter döden? Är det värt att förneka sig själv för att vara en "god" människa? Muhammed och Allah var de än är tror jag i stunden skrattar och är glada över skämt-teckningarna som ritats av dom.

måndag 3 september 2007

En måndag


Ibland känns det som man är fast. I staden,i livet,i allt. Att man aldrig kommer komma någonvart. Jag vill bara springa,långt långt bort,inte stanna föränn jag är helt utmattad. Jag vill åka till andra sidan jorden. Jag vill göra nåt som berör. Både mig själv och andra.Jag vill alltid gå runt i snygga kläder och alltid tycka jag är vacker hela tiden,inte bara ibland. Men jag sitter här med mensvärk och utan jobb. Känner mig fast i mitt jobbsökande,finns inget nu som lockar.Ett trist jobb är alltid ett trist jobb vare sig man utför det i malmö,paris eller svalöv. Flyttar jag till andra sidan jordeklotet kommer jag ändå bara återvända. Jag kommer sakna något. Det är märklit hur snabbt saker ändrar sig,ibland stämmer allt. Man hamnar i situationer då allt bara stämmer,man är glad och lycklig,man känner sig hemma. Jag tror det är dom stunderna som är lyckan,det är dom stunderna som är meningen med livet.

Som man är då borde man alltid vara. Bara om jag hade vetat hur man hade hållt kvar dom där stunderna.

fredag 31 augusti 2007

vad fan är grejen med nollning?

De senaste dagarna har det stått i tidningarna om "nollning" dvs när nyblivna studerade skall invigas i skolans gemenskap genom lek och spex.
Det har stått att oftast sker detta under förnedrande former. ex tvingades några att slicka choklad ifrån varanndras kroppar. några springa nakna runt i skolan medan de fylls med sprit.
Det jag stööööör på mig med detta är:

1.vem fan kommer på dessa sjuka ideér? Supa ner andra,klä av sig naken,slicka choklad. Ett bevis på att den mänskliga hjärnan inte utvecklats något sen stenåldern

2. Varför anordnar man överhuvudtaget spex? What the motherfucking deal med det? Spex är ju nåt man gör när man är 6 år och skall börjar på dagis och skall lära känna sina framtida klasskamrater,och ännu inte utvecklat nån sorts logisk tankeverksamhet.
Vill inte "mogna" tonåringar lära känna varann på ett bättre sätt?
Vänskap är ju nåt som utvecklas. Börjar man i en klass så blir man ju automatiskt kompis med folk,man ser vilka man passar ihop med.
Nä,det är alltid vissa som skall vara så hurtiga och: " ja nu skall alla ha trevlit och leka och ha skoj och bli bästis med alla,och ingen skall störa sig på nån,vi skall bli en enda stor familj,och vad roligt allt är och livet är underbart"


3.varför ställer folk upp? man skall fan inte komma och säga att man blitt förnerdrad efteråt,när man vet vad nollning handlar om. har man gett sig in i leken får man leken tåla.

torsdag 30 augusti 2007


mina mål

grejer jag vill göra i mitt liv:


:åka utomlands och vara volontär
:resa till island
:gå fotokurs
:gå någon av dessa utbildningar: Fotograf,journalist,trädgård
:få böcker publicerade
:bo i megastor hus med kenny och ha jazzusi,bastu,spa och biosalong
testa på att bo i stockholm


om man bara gör en sak i taget istället för att stressa över att man skall hinna med allt innan en viss ålder,så får man tänka.Huvudsaken är inte när man gör grejer, utan att man gör dom.

onsdag 29 augusti 2007

pissed off

Vissa människor passar verkligen inte med sitt jobb. Min vän nina och hennes pojkvän skall flytta till stockholm,de har en lägenhet i göteborg de ville hyra ut,men blev nekade. Det pågrund av att lägenheten i gbg var skriven på honom och han inte hade jobb i stockholm. Men de skall bo ihop och min kompis kommer studera och har inkomst. Hyresvärden hade sagt till dom: "Om ni hade gjort abort så hade ju inte båda behövt flytta." och "jag kan ju inte veta vem som är far till barnet" Spelar nån roll ifall den ena parten ej har bevis på jobb,dom skall ju inte bo kvar i lägenheten,det är ju dom som kommer hyra den som skall betala in pengarna.
Och varför skall det finnas krav på hur man skall vara för att få flytta och hyra ut.Betyder inte ninas utbildning och deras barn något? Bara för den där handläggaren har levt hela sitt liv i göteborg och haft samma jobb och blivit bitter och inte tål se unga människor göra nåt med sina liv,måste han då ta ut det över andra?

http://extra.expressen.se/citypdf/pdf/2007/08/GCity-2007-08-29.pdf

måndag 27 augusti 2007

Ibland brinner jag verkligen för saker. Jag lägger min själ i en sak och är helnöjd med resultatet.
Jag vet att jag är bäst. Jag kan ta mig fan ta över världen.
Ibland kan jag ingenting. Jag tror aldrig jag kommer bli något. Jag känner ingen ork.
När den känslan kommer spelar det egentligen ingen roll allt bra jag gjort,för jag ser det inte.
Jag vill en massa. Jag byter intresse så plötsligt. Ena dagen vill jag bli journalist,andra fotograf,den tredje trädgårdsmästare. De slutar med att jag inte gör något av det.
Det hade varit enklare om man haft en enda brinnande längtan,detta måste jag göra.
Men fortsätter vela. Kanske är det bara att ta något och sen bli det.

lördag 25 augusti 2007




Igår var jag på malmö-festivalen med frida. Satt och drack cider med hennes kusin och kompis.
Trevliga människor. Min folkilska kom fram då vi stod och kollade på the ark. Proppfullt med folk. Fick spatt. När jag skrek: Jag vill ha en kniv så jag kan hugga ihjäl alla människor sa frida:nu är det nog dax att gå hem=)
När jag ser alla fulla tonåringar som ligger deckade vid skeppsbron är jag glad att jag lämnat tonåren bakom mig. Jag klagar nog för mycket över mitt liv idag. Men gud så harmonisk jag känner mig inombords igemförelse med när jag var 17.
Jag har vänner som jag gillar,som är underbara att umgås med. Min älskade pojkvän kenny.
Jag bor i Malmö. Det är fortfarande saker som skaver,men inte att gemföra med då.

Gårdagens höjdpunkt var bussresan hem. En överfull buss med underhållning av en kille som höll på att skämta hela tiden. Frågade var vi bodde,när jag sa lindängen sa han:ey,lindängen är soft. där finns skitmycket crack.

tisdag 21 augusti 2007

Innan jag flyttade hemifrån trodde jag alltid att en helt ny storstad skulle lösa allt. alla ens förhoppningar skulle infrias bara man gick ut på gatan. Men fattar nu att allt sitter inom mig. Jag är densamme vare sig jag är i eslöv,london eller malmö. kanske finns det olika förutsättningar i olika städer,men är bara jag själv som kan förändra och få saker och hända. Engång var Malmö nyhetens behag,varenda liten gata var att upptäcka en helt ny värld. Det fanns en tid då jag aldrig varit på mobilia,inte visste var lindängen låg. Jag visste inte hur härlit det var att cykla mitt i natten nere vid ribersborg,eller att en falafel bara kostade 15 kr. Nu vet jag allt det där.' Ibland kan jag sakna känslan av att uppleva något för första gången.
Längtan är det vackraste som finns,och det som mest ont. Det är ens drivkraft och ens nederlag. Den för en framemot,den får en att gå i cirklar. Längtan har ett mål i sikte,men kommer aldrig fram. Man faller utmattad över mål-linjen,och hamnar i en stor gyttjepöl,medans man ser en vagn med lyckans guld åka iväg bara några meter ifrån. Man borstar av sig och tar nya krafttag. imorgon skall allting hända. Går jag tillräcklit långt idag,kan jag vakna upp med min längtans mål i mina händer. Men när jag väl nåt fram ser jag att det var inte detta jag letat efter. Något större och bättre finns bakom nästa berg. Tillslut har jag gått i cirklar. Åkt jorden runt,och sedan återvänt till platsen dit min längtan föddes en dag. Mer förvirrad än någonsin.
Jag bor på lindängen i Malmö. Vissa säger att det är ett problem-område. Tyvärr har detta lett till att hon som egentligen skulle hyrt min lägenhet i höst har tackat nej. tyckte att det kändes för otryggt. och alla hon hört det ryktet ifrån hade inte ens varit på lindängen. jag är trött på folk med fördomar om förorten. det händer så mycket skit på lindängen och rosengård. jag tror till stor del att allt detta beror på media. så fort det händer något i dessa stadsdelar blir det stora och negativa rubriker. Jag tycker lindängen är trevlit och när folk sabbar är det oftast bara några stycken. så jäkla synd att en hel stadsdel och dess folk skall få ta all skit för det. Statiskt sätt är det mest kriminlitet och brott nere i malmö centrum,där alla av nån anledning vill bo. Att ta bussen från lindängen ner till västra hamnen är att göra en klassresa verkligen. här på lindängen görs inget av de slitna husen som byggdes under miljonprojekt-åren. i västra hamnen kostar e tvåa 9000 kr i månaden. här byggs det lägenheter för folk som inte har råd. Bygg istället normala lägenheter till ett normalt pris.

Nu sitter jag hemma i Malmö igen. Vid den här tiden igår gick jag barfota på solvarm asfalt i rom. Vandrandes hem i solnedgången genom stadens gator. Rom var som en vacker saga. Såhär mycket skönhet har jag inte sett i någon stad. Vackrast var det på natten när alla gatlampor var tända. Då blev alla byggnader så pampiga och allt kändes bekymmersfritt. Det känns vemodigt att sitta i ett åtta-våningshus i Sverige och veta att jag måste hitta ett jobb,när jag tänker på alla andra ställen i världen man kan vara på. Min längtan tog mig bort. Sedan hem. Nu längtar jag igen. Lyckan är aldrig beständig.