Du levande

Ikväll var jag och såg filmen "Du levande" på bio. En mastig upplevelse.
Filmen var olik allt annat jag sett. Den vart oerhört sorglig,allt var i grått och bruna färger och världen var dimmig. Men den var också oerhört vacker och rolig.
Den bestod av massa olika scener men olika människor i varje.
En läkare som talar till kameran och säger: "Jag är trött på mitt jobb,jag är trött på att lyssna på alla människor som vill att jag skall göra dom lyckliga,medans dom själva är så egocentriska och självupptagna."
En matt-handlare börjar gråta inför sina kunder och säger att han är ledsen för han kalla sin fru subba. En tjej står och väntar på en kille som aldrig kommer,som hon älskar. En man spelar bastuba så grannen blir tokig.
En man som säger till brevbäraren att han är ensam och ingen förstår honom,men får inget svar tillbaks.
Den är fylld av människor som inte är glada,såna som är tysta,såna som gråter,såna som vill hålla inne med allt,såna som bekänner öppet att ingen förstår dom.
Filmen var bra för den handlar om inget,men ändå allt. Den handlar om vardagen,om vanliga människor. Människor som är i fast,kanske vet de om det själva,kanske inte.
Det var underbart att se en film så långt ifrån all yta och hysteri.
Även om den var sorglig kan jag känna efter att ha sett filmen att ingens liv egentligen är tråkigt,alla har sin egen historia.Det är "dom" vanliga människors liv man vill veta något om. Det värmer att se folk stå och drömma på en balkong sitta , springa på ett löpband eller sitta i styrelsemöte. För det är så livet är.
Det är storslaget att vara människa.