lördag 29 september 2007

Det finns ett ljus som aldrig slocknar

när någon går ut genom dörren och ut i den vackra natten så står jag kvar där inne
alldeles darrig i kroppen. jag förstår att du försvinner,det hade jag med velat.
jag har hållt i din hand,men då var det ett kravallstaket emellan oss.
i mitt hjärta finns inget kravallstaket,där håller du om mig hårt varje natt.
ibland är närhet en osynlig sak.
inget man kan röra på eller se med ögonen.
jag ser bara då jag blundar. jag känner bara då jag hör din röst i walkman
klockan 2 på natten en ordinär dag i oktober.






Jag kan aldrig komma tillbaks till dom där kvällarna

Inga kommentarer: