Barry White

Jag bodde engång i lägenheten under en man som spelade Barry White på högsta volym
lite då och då. Det var alltid knäpptyst hos honom,sen brakade han loss med exakt samma låt varje gång. Sen när den var slut blev där tyst igen. Antar att den där låten betyder mycket för han. Måste vara hans ledmotiv...en låt som endast spelas vid speciella tillfällen. Jag undrade ibland vilket humör han var när han spelade Barry White. Satt han på låten då han var extra glad,extra ledsen,eller kanske när han hade dambesök? Jag tänkte flera gånger köpa en vinyl-skiva med Barry White till han och lägga in i hans brevinkast. Undrar hur han reagerat. Velat ge den mest för att visa att jag tyckte det var charmigt att han alltid brakar loss med samma låt.
Jag vet inte ens vad han heter eller hur han ser ut,men såg alltid honom framför mig iklädd kvinnokläder dansandes till barry. Barry White-mannen är nog en sån person som alltid kommer vara kvar i mitt minne.

Förseningskassan

Det allra viktigaste när man jobbar på ett ställe där man har med folk att göra som gått igenom jobbiga saker är att man har en social förmåga och empati. Att man bryr sig. Skulle aldrig palla med ett sådant jobb där man ständigt skall bry sig om andra.
Därför jobbar jag ej med sånt,och det borde många på försäkringskassan inte heller göra. Jag såg på Debatt igår i svt. Där diskuterades om just försäkringskassan. Med var en kvinna som var döende i cancer,hade bara några år kvar. Och hon blev nekad sjukpenning. Det hade istället beslutats att hon skulle söka annat jobb som hon kunde arbeta med på heltid. Hon arbetade deltid nu på sitt egna företag. Något som är strongt om något,att ens arbeta när man har cancer. Chefen för försäkringskassan var där och hon verkar lika handlingsförlamad och världsfrånvänd som han som var chef innan.
Verkade inte finnas nån värme och empati i henne. Sen talades om ett annat fall där en man hade svårt att arbeta pågrund av sin sjukdom som gjorde att han inte kunde stå rakt upp på sina ben. Där hade han föreslagits om han kunde arbeta liggandes på rygg. Hur fan skulle ett sånt jobb gå till? Enda jobbet där man ligger ner och jobbar är som prostituerad,så vitt jag vet. Det är läskigt när man som handläggare på ex försäkringskassan bara gör sitt jobb mekaniskt och personerna som nekas sina ersättningar bara blir till siffor i en statistik där man kan visa fram att; vi är ett jätteduktigt land där knappt någon är sjukskriven.
Hatar denna ideèn att man skall arbeta till varje pris. Att vårt samhälles struktur går ut på att man skall jobba och göra rätt för sig och inte vara till en belastning för samhället. Att allt skall gå med vinst. Vi lever ändå i Sverige,vi har råd att hosta upp cash till dom som inte kan jobba. Som en kille som var med i debatt,hans familj hade blitt knivmördade och han ville sjukskriva sig. Blev inget med det.
Folk kan må dåligt både kroppsligt och inombords. Sådana saker tar tid och läka. Att hasta tebax till ett jobb är sällan bästa lösningen. Låt folk få lite bidrag innan det blir tal om att gå tillbaks till arbetslivet. Ta det lite lugnt och inte jäkta fram saker.

Maggie och duvorna

Duvan är en trevlig liten fågel. Den och ugglan är mina favorit-fåglar. Dom har båda så härliga och skumma läten.De ser båda stolta och egensinniga ut,med en släng av lite butterhet Får besök av 2 duvor som av nån anledning alltid väljer att skita på höger sidan av min balkong. Men djur är charmiga så blir inte arg. Dom är söta att kolla på. De burrar upp sig,men sen när de märket att jag glor på dom blir de smala och raka i ryggen. I ett annat sexton-våningshus som jag ser från mitt fönster bor det en kvinna som är med i dokumentäre "Maggie vaknar på balkongen" Visste att den skulle handla om en kvinna i Malmö,men ej att hon bodde på Lindängen. Kändes fräckt att se sina egna hoods på film. Hon hade med duvor på sin balkong,fast hon sa att hon ej kunde sova pågrund av att duvorna härjade på hennes balkong. Hon gick på svenska för invandrare och verkade vara ensam här i Malmö. Hon hade lämnat en man som slagit henne.
Jag kollade ut genom fönstret på det höga huset medans jag såg dokumentären. Jag undrar om hon fortfarande bor kvar,om hon fick bukt med duvorna och fick sin nattsömn. Om hon hittade ett jobb,och om tårarna som rann i filmen har torkat.

You said more in one day then most people say in a lifetim

Hjärnan är en märklig tingest. Den är det mest fantastiska vi har. I den ryms hela livet. Vår barndom,nuet,tankar om framtiden. I den finns vår existens fram till nu lagrad. Den kan komma på underbara idèer. Den kan skapa,komma på lösningar. I den finns all vår längtan,alla bilder av kärlekar vi haft,och inte haft. Om saker som skett oss,saker vi önskar skett oss. I den formas tankar av godhet,ondska. I den kan märkliga världar byggas upp. Och hur märkligt det blir när ens tankar upptas av minnen man vill glömma. Som gör ont. Ibland kan ett minne dyka upp,som att möta vårens första dag iklädd kjol och känna när jag cyklar till stan att livet har väntat in mig.En sådan tanke får mig att le mitt i vintern,den får mig ännu att tro. Det är såna tankar jag måste framkalla då jag går för att lämna en jobbansökan till vård/omsorgs-förvaltningen. Gud giv mig styrka. Ljuva minnen,och tänka att sådana minnen kommer att åter skapas,det blir tid och dagar för nya vackra minnen som jag kommer ta fram om 10 år.

Kärlek

I lördags eldade man upp hjärtan och förde protester mot alla-hjärtans-dag firandet i Indien och Pakistan bla. Fattade ej riktigt varför men på nyheterna sa de att de var en protest mot den västerländska exploaterade synen på kärlek.
Kanske hela den här grejen med att kärlek och en sak för man och kvinna i ett äktenskap där ingen sex skall ske innan äktenskapet och man skall alstra barn och leva en städat liv. Men varje uppeldad hjärta är en dos mindre kärlek i världen. Kärleken är det finaste som finns,det enda som kan göras oss riktigt lyckliga. Vare sig det handlar om vänskap,kärleksförhållande,kärlek till en hobby,till ett djur så gör den där känslan av kärlek i oss till bättre människor. Det är underbart med mänsklig närhet. Är därför folk med en konservativ syn på kärlek och sex alltid fördömer. De förstår inte att denna underbara känsla kallad kärlek är vacker i alla dess former... att den ej har en bestämd form eller mått. Den kommer alltid till en i dess märkligaste skepnader.

Some velvet morning

En gång i tiden tyckte jag faktiskt det här med att jobba inte var så himla trist och deprimerande. Jag minns sommaren 2005,jag var helt besatt av att bli brevbärare. Jag drömde alltid om att bli brevbärare,buss-chaufför eller veterinär när jag var liten. Jag minns att jag cyklade runt klockan sju på morgonen till de olika citymail-kontoren bara för att lämna in jobbansökningar. Jag ringde massa gånger. Jag minns bara att jag kände en glöd och motivation att finna ett jobb. Jag hade ett yrke jag vill bli,nåt att kämpa efter.En barndomsdröm. Nu visade ju sig visserligen brevbärar-yrket vara det mest jobbigaste och ångestframkallade jobb jag haft,inräknat hemtjänstjobbet i Göteborg.
Och efter jag slutade där så var det här med att jobba inte lika kul.Snarare avskräckande. Ska jag jobba ska det vara med nåt kreativt. Att städa är uthärdligt,men långt ifrån meningsfullt. Jag vill bara att det skall komma en dag då faktiskt kan tycka att jobba är kul igen.

Arbetslös

Då var jag utan jobb igen,arbetade sista dagen idag.
Segt som fan att söka arbete.Var inne och kollade på jobb som undersköterska
och personlig assistent men klickade snabbt vidare. Jag har försökt skriva ansökningar till sådana jobb,men magen vänder sig,jag är bara inte gjord för vården.

I Malmö igår hölls manifestation för Israel. Jag såg tv:n hur en politiker sa; Israel är Mellanösterns enda demokrati. Men hur kan en demokrati döda oskyldiga människor? Israel har sedan de blev ett eget land för 50 år sen ockuperat och skövlat åt sig bara mer och mer av arabernas land,de har byggt murar,kört iväg araber och gjort bosättningar på deras mark. Hur muppig får man vara? Hur kan folk tycka det dom gjort mot Palestinas folk är rätt? Som ex Usa som säger att det är Israels rätt att försvara sig militärt mot hamas.
Som när de efter andra världskriget fick sett eget land tillsist,tänkte de aldrig på vad de stal från araberna? Plus att inte nog med att de fått sitt land,sen har de bara roffat åt sig ännu mer. Både araber och judar har alltid bott i Israel/Palestina,rännt fram och tebax genom åren,varför skulle just judarna ha patent på landet?
Jag är inte emot landet Israel,de har rätt att bo där. Men de har araberna med.
Det lättaste hade varit från början att de judar som velat flytta till Israel frågat Palestina först; hej,vi vill bo här,är det ok? Och sen hade kunnat dela på landet,inga jävla gränser eller murar. Land som land för tusan.
Sen är det märkligt att Hamas som har blivit valda genom ett demokratiskt val skall klassas som en terrorist-organisation. De beter sig muppigt dom med,men jag kan verkligen förstå den frustration och ilska araberna levt med alla dessa år.

Last night when we were young

Då är jag vuxen. Fyller 26 idag. Ungdomen har låst dörren efter sig och kastat bort nyckeln. Den är borta nu. Men bara en dag borta,jag kan fortfarande höra stegen från den då den går bort från mig. Den kommer alltid finnas där bakom den stängda dörren men jag har ingen nyckel dit. Kan bara minnas den. Den tid som finns framför mig är nu längre än den tid jag har bakom mig. Nu blir helt plötsligt tåg-och teaterbiljetter dyrare,och alla ungdomserbjudanden gäller inte mig längre. Kommer säkerligen boka ungdomsbiljett av ren glömska eller snålhet. Men egentligen är jag densamma som igår. Ålder kan inte sätta nån stämpel på mig. Men jag inte den samma som för 10 år sen. Men det finns alltid något i en människa som inte förändras,en grundstomme,nåt som alltid är ens jag. Nåt som tiden aldrig kommer åt.

Motvind

Livet är fullt av dessa dagar då man har motvind vart man än cyklar. Bussen är överfull av folk som babblar och smaskar godis så man blir tokig. Fyllda av dagar med munsår och huvudvärk av all blåst. Fulla av kalla tidiga morgnar när snön går igenom skorna. Jag skulle aldrig passa med ett socialt yrke,tror jag stör mig för mycket på folk och vad de gör. Kan inte tänka mig att alltid behöva att en glad och framåt attityd. Kan inte låta bli att bara känna irritation över allt vissa dagar. Skulle inte orka med att alltid ha nytvättat hår och kläder som sitter rätt.
Fast å andra sidan vill jag ha ett jobb med fet lön,men inte behöva anstränga mig så mycket..och det går inte riktigt ihop.

Ruben kan fan göra film

Såg bland de bästa filmer jag någonsin sett på bio för ett tag sen.
Dom ofrivilliga. Satt helt fast i biostolen med en förundrad blick.
Så helgjutet. Så annorlunda. Så jävla bra. Blir fan avundsjuk när jag såg filmen,är fan sådär jag vill göra film...kommer det någonsin kunnas göra en svensk film bättre än denna tänkte jag. Allt var bra,manuset,skådespeleriet,handlingen,sättet det var filmat på. Skådespelet var inget skådespeleri utan verklighet...kändes som att se på människor i verkliga livet samtala. Känns märklit att ha upplevt stunden då jag kan säga; detta är den bästa svenska film jag någonsin sett.