Sätt en värld i brand

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Skall städa hemma hos pensionärer.
Jag måste gå upp halv sex för att åka med bil ner till Malmö.
Kommer vara som en levande död då jag rullar ur sängen och frukosten kommer svälla i munnen. När jag ser ut genom bilfönstret på morgonen som ännu omsluts av mörkret kommer jag börja tänka på alla glada stunder då jobb var långt borta och man satt med trevliga vänner och en cider. Jag kommer tänka på den varma vinden i Rom. På långa sovmornar..på att läsa en bra bok i ett varmt bad,på alla ljuva sommarlov jag hade. Jag kommer tänka på glada och roliga stunder och minnas det som varit. Jag kommer tänka på att aldrig känns mina drömmar om vad jag vill göra i livet så starka som när man skall till ett jobb man måste utföra för att få cash-flows medans man egentligen vill nåt annat. Aldrig känns livet som möjligt som då. Att det faktiskt finns en chans att göra precis som man vill.
När jag jobbade i hemtjänsten i Göteborg önskade jag varje morgon att spårvagnen skulle bli kapad av terrorister eller spåra ur så jag skulle slippa komma fram till jobbet. Jag cyklade ut till röda sten sent om kvällarna för då föddes livet åter i mig,och jag tänkte: åker jag inte hem ikväll och sover utan håller mig vaken så kommer morgondagen aldrig komma.
Fast tiden går..och tid kommer komma för det man är menad för.

Are you avin a laff?

Ricky Gervais är en av mina favorit-komiker. Han är med i The Office som är världens bästa serie i komedi-facket. Han är också med i serien Extras som hade en julspecial på Julafton och det var riktigt bra. Båda serierna fångar det roliga och bissarra i vardagen och gör helt vanliga situationer till något kul. I julspecialen fick all ytlig media som big brother och skvallertidningar en rejäl spark i röven av honom,kändes underbart att se. Såg ni inte programmet går det i repris ikväll kl 00:30 på svt 2.

En förlorad värld

Idag var jag inne på min gamla gymnasieskola,Åsboskolan. Inte varit där sen vi tog studenten,över fem år sen. Det var en känsla av vemod som sköljde över mig.
Här var vi unga en gång och drömde om livet efter skolan,nu står jag här och är mitt i livet,men saknar gymnasietiden. Det första jag såg när jag kom in var toaletterna,de var likadana. Där stod jag engång och borstade tänderna,jag skulle med tåget till Malmö. Jag gick på samma golv men skåpen var borta,bibblan,och likaså kafeterian. Skolan har blitt omgjort till komvux nu. Men minnen satt i väggarna.
En dörr påminde mig om att där inne satt vi och hade lektion och i gräset utanför satt vi engång och solade på somrarna. En tid som engång var och som aldrig kommer åter. När jag var 18 tänkte jag inte på nuet,utan på framtiden istället. Nu tänker jag mest på det förflutna. Men kanske man skall vara glad för att man kan se tillbaka på gymnasiet som nåt kul. Allt utom att jag läste just omvårdnad var skoj.
Träffade en gammal lärare och hon sa att vi skulle glädjas åt de minnen vi har från gymnasiet,och att det inte är försent att göra det man vill göra.
Snart är jag 26 år och då är jag vuxen enligt alla som man köper biljetter hos,ex sj och teatrar. Så farväl ungdom,snart lämnar jag dig. Men jag känner mig ej redo.

Vad man minns

Det är märkligt vad man minns. Kommer upp skumma saker i mitt minne som jag
inte förstår vidden av att jag minns,som ex nyligen poppade det upp ett minne
när jag gick i högstadiet och skulle hem med bussen,en tjej som jag minns hur hon ser ut till och med sitter med ett par joggingskor brevid sig,frågar henne om jag får sitta där. Varför kommer jag ihåg det? Nåt annat som jag minns bra är Rederiet,min älsklings-såpa under min ungdom. Har kollat lite på de 2 första säsongerna de senaste veckorna,gamla minnen som poppar upp. Minns det mesta av handlingen och vad som skall hända. Kände till och med igen en birolls-karaktär på en sekund bakifrån. Sånt minns jag men massor av det jag lärde mig i skolan har trillat ur huvudet. Synd man inte kan doktorera i Rederiet.
Bjuder på en bild på Intendent Björn Lindman ifrån Rederiet. En bad boy som alltid rättade till slipsknuten i slutet av varje scen. Ingen kan rätta en slips som han.

Lägenhet

Snart bär flyttlasset iväg till Lindängen igen. Har fått lägenhet i mina gamla hoods i Malmö. Gettostylish. Lägenheten skulle totalrenoveras innan jag flyttar in så skall bli trevlit. Har saknat Malmö,och skall bli skönt att flytta. Betryggande är att jag ser falafelvagnen ifrån balkongen. Pensionärerna på bilden bor också på lindängen. Om de gillar falafel är oklart.

Handlingsförlamad

Min kompis Madeleine sa en bra sak i somras som jag bär med mig.
"Jag är för handlingsförlamad för att jobba inom vården."
Jag känner mig ofta handlingsförlamad. Det kan vara inför ett jobb;ska helst inte innebära för mycket ansvar och engagermang. Jag tänker och funderar mycket på saker,men ofta stannar det vid tanken,som att resa till Norge och jobba.
Bara att ansöka om licens som undersköterska verkade jobbigt.
Eller min bok som aldrig blir färdigskriven fast jag har all tid i världen.
Jag är som hissarna i Stockholms tunnelbanor,de rör sig jättesakta och därute ser man människor springa i 10-dubblad fart nerför trapporna. Man hinner fundera igenom hela sitt liv innan hissen är nere,men istället tänker jag vad jag är sugen på till lunch. Det känns som jag blir slöare med åren.Att dansa ger ju en livsenergi,kanske borde börja dansa lindyhop.

En tisdag

Tillbaks i Vejbystrand efter min stockholms-resa. Sitter här med halsont och morgonrock. Det är en konstig känsla att landa i vardagen efter att ha varit iväg.
En känsla av tristess och vemodighet infaller sig. Även om jag får sinne på alla folk i tunnelbane-stationerna tycker jag Stockholm är en mycket trevlig stad.
Där finns ett gediget utbud för alla sinnen. Jag har blivit lat med åren och aktviteter där en stol eller soffa är inräknade hör till min melodi. Vi har varit på teater och sett både "den ömhet jag är värd" av Peter Birro,och "svarta vykort" av marcus birro. Såg en intressant utställing om homosexualitet bland djur. Känns bra att ett sådant ämne uppmärksammas. Om djur dras till samma kön så kan alla idioter som hävdar att homosexualitet är fel gå och dränka sig. Djur är så naturliga och lustdrivna,kan homosexualitet existera bland djuren så faller hela ideèn att homosexualitet bland människor är något fel.

Splittrad

Jag är en splittrad människa. Speciellt när det gäller jobb..märkte det idag när jag var på jobb-interju och de frågade om jag skulle stanna kvar en längre tid om jag fick detta jobbet. Med tanke på på mitt cv har jag inte direkt haft några långvariga jobb. Är en rastlös person som inte alltid vet vad jag vill,därför har det blivit en massa juckande och korta jobb i livet. Hatar att inte veta vad jag vill. Är mycket jag är intresserad av,men känns som jag tänkt och velat för mycket. Livet hade varit lättare om man bara haft en enda brinnande dröm och sen uppfyllt den,stannat på ett ställe och varit nöjd. Vet inte var jag hör hemma,var jag skall bo. Läste en bra text idag i tidningen city. Hon som skrev menade att man inte skulle känna stress inför gymnasievalet,man väljer ändå fel och vill bli nåt annat när man blir äldre.
Kändes lite betrygande. Är inte försent att rätta till ungdomens misstag.
Men önskar ibland att mina föräldrar knullat på 90-talet istället för då hade jag kunnat gå den vegetariska kockutbildningen i Helsingborg som gymnasielinje istället.

Sent i november

Nu har snön och kylan kommit. Ska skaffa mig ett par termo-byxor,det är riktigt häftigt. Har reagerat på några nyheter de senaste dagarna. Det första är en artikel om en pojke på ett dagis i Helsingborg som inte vill städa undan sina grejer,då fick han ingen mat på dagiset på hela dagen. Personalen ville straffa han för att han ej var lydig. Barn skall sägas till om de gör nåt fel,men att dra in på maten är inte det rätta. Utan mat blir man fan ännu grinigare och tröttare. Man behöver mat för att fungera. Blir själv helt psykad om jag inte får regelbunden mat.
Sen har det varit slagsmål i Ängelholm mellan Rögle (ängelholms ishockey-lag,som otroligt nog är med i elitserien) och Djurgården,värsta kaoset på torget.
Som vanligt är dessa som bråkar mer intresserad av våldet i sig än i sporten,det fattar jag. Men vad jag aldrig kommer fatta är att man frivilligt åker till ishallen,betalar,sitter ner och kollar på när de spelar ishockey. Och varför man aldrig ser folk som går på rögles matcher som har vinterjacka på sig fast det är vinter. De åker alltid till matchen i tröja och rögle-halsduk..lägger de alla pengar på biljetter så de inte har råd med jacka? Ett mysterium.

Det sista jag vill tilläga är att jag tycker det är coolt att chefen för svenska posten har lyssnat på de klagomål han fått på hans höga lön på 900 000 i månaden.
Nu avstår han helt från sin lön och arbetar gratis. Men tycker inte han skulle avstått helt,en lön måste man ha för att leva. En såndär 25.000 i månaden hader vart lagom. Han får gärna höja brevbärarnas löner med de pengar han avstår ifrån..är trots allt dom som gör att posten går runt.

Malmö

Jag tänker på Malmö ibland. På allt jag upplevt där. Tre år bodde jag där,och det var mestadels en lycklig tid såhär när jag minns tillbaka. Är den enda stad jag har kunnat kalla ett hem,där det kännts som hemma att komma in med tåget på stationen. Jag var väldigt trött på Malmö sista tiden jag bodde där,kände mig rastlös och ville vidare. Och det kändes skönt att flytta därifrån. Men något i mig får mig att längta efter den staden. Jag kan sakna små grejer som att köpa paprika-chips i videobutiken, hyra film på biblioteket,självklart alla falafel-butiker,glo på kläder på uff, köpa film på kvarn-video. Man har en ungdom och en stad man aldrig riktigt kan glömma. Jag minns citymail-tiden och när jag åkte i ett full-lastat tåg varje dag för att jobba i danmark. Jag minns alla besök på arbetsförmedlingen och hur jag lyckades bli av med ett fruktansvärt sommarjobb i hemtjänsten. Man märker alltid efteråt hur lycklig man varit.

En slutsats

Avstånd och längtan skapar hopp och förväntan. Närhet krossar drömmar jag engång hade,som jag trodde skulle göra mig hel så fort de blev uppfyllda.

Jag hatar fortfarande idol

Bilden här ovan har inget med idol att göra.men tycker det är trevligare med en hundbild än en bild på nån från idol.

Igår kollade jag på kvällsöppet på Tv4. En programledare för Idol var med. Rös när jag såg henne tala. En fullkomligt kall och ytlig person. Det hade visst varit massa ståhej för att hon kallat en av idol-deltagara för bögig och dömt ut hans utseènde.
Hon försvara sig med att bögigt enligt henne var nåt positivt,det ville alla killar vara,för det innebar att man var snygg. Skiter egentligen i hennes uttryck,men det är själva den här grejen att hon står och bedömmer folks utseènde och hur dom är.
Det är väl musiken som artisten framför som idol handlar om,det som skall bedömas.
Men nä,idol är så mycket mer uppbyggt än på det artisterna sjunger. De handlar om att klä sig hippt,hur dom ser ut på scenen och hur dom rör sig blir lika viktigt som det dom sjunger. Enligt mig behöver bra musik inte spökas ut med värsta outfiten,massa dansmoves och eldslukare på scenen. Är musiken äkta kan en person stå rakt upp och ner iklädd en sopsäck och sjunga. ändå berör det. Det är för att all konst kommer ifrån själen,från hjärtat. Älskar man musik så hör man bara musiken. då känns ytan runtomkring oväsentlig. Mycket musik handlar dock om yta,däribland idol och det beror på att den musik som framförs där är helt meningslöst och själlös. Hade artisterna där bara stått rakt upp och ner och sjungit hade de flesta tappat intresset.Därför behövs en hel jävla show för att hålla kvar folks uppmärksamhet.
Idol blir lite klatshig klämkäck underhållning med glitter och glamour som folk kan dansa sig bort med. Hela jävla idol-konceptet är miltals ifrån vad jag älskar med musik. Musik är inte lättsam underhållning,det är liv och död. blodigt allvar.
Jag blir deppig av all yta i musikbranschen. Sen sa hon programledar-chefen att det tillhörde hennes jobb att vara tuff och hård. Annars skulle hon inte få behålla jobbet. Ännu ett bevis på att idol bara är en stor jäkla mobbningtävling,där det bara letas fel. Skulle råda alla som vill vara med i idol: Kämpa för det du vill bli,skicka in demos,skaffa spelningar på den lokala puben. Försök lite först,innan du säljer ut din själ till idols bödlar.

McMurder

Läste att Paul McCartny hade sagt åt McDonalds i Liverpool att ta ner bilder på Beatles som de satt upp på sin resturang. Han vill ej bli förknippas med kött.Tycker det är bra artister använder sin makt till att göra nåt bra.Som när Morrissey gör det förbjudet att servera kötträtter på de konsertställen han spelar på.

Sverigedemokraterna suger fett

På svt idag gick en dokumentär om Landskrona och Sverigedemokaterna. Dom jävlarna fick 22% av rösterna i valet 2006 i Landskrona. Efter att ha sett dokumentären blev jag upprörd och ledsen över den dolda och smygande rasism som finns i samhället. Sverigedemokraterna i Landskrona ville stoppa all invandring. De framställde att all kriminalitet i staden var invandrarnas fel.De var förfarade över att det blir "kulturkrockar" mellan sverige och folk från andra länder. Att vi inte passar ihop. De talade om att vi måste värna om sverige och de svenska tradiotionerna.
Det talades om att "invandrarna har fört med sig bra saker som pizza och kebab till sverige,men de har fört med sig mycket dåligt med". En sd-man hade en dotter som var ihop med en utländska kille och det tyckte han var jobbigt. Han fick dock på nöten då en tjej sa till honom då han själv påstod att de flesta brott begicks av invandrare: "Brott begås av människor som har problem". Det läskiga med sverigedemokraterna är att de ser allt i svart och vit. Man är antingen svensk eller invandrare. Det är dessa läskiga tankar som projiceras över till de som röstar på dom. Att invandrare är ett stort problem som måste lösas. Det är sånt som skapar rasism,att vi lär oss att vara rädda och frukta något vi inte vet nåt om. Vi drar oss undan och samhället blir segregerat. Därför begår folk brott,rånar etc. För att vi lever i ett samhälle där vi delar in oss i grupper och inte vill förstå. Man blir rädd för något som egentligen inte är ett problem. Likaså gjorde Hitler med tyskarna när man var på väg att ta makten. Han pekade ut judarna som syndabockar,de som var skyldiga till att Tyskland var i kris. Och folks okunnighet och rädsla gjorde att de trodde på honom.Folk vill alltid ha nåt att skylla på. Jag tycker inte det finns nåt typiskt svenskt att värna om,varför måste varje land vara indelat med sin kultur och sina tradiotioner,är det så jävla viktigt? Varför skulle just vi svenskaers sätt att leva vara det rätta? Livet hade vart lättare om vi alla bara kunde få existera så som vi är och att vi accepterar att vi är olika. Olikhet är skrämmande så länge man inte förstår och drar sig undan. Hur kan världen nånsin bli bättre om vi inte lär oss förstå varandra. Det är bara kärleken som kan göra oss till bättre människor.

Jag hatar sport

Jag läste att det vart bråk mellan fotbolls-supportrar från helsingborg och Malmö.
Helsingborg hade till och med klistermärken där det stod "pissa på mff".
I min värld är det obegripbart att man kan vara så engagerad i fotboll,att man kan bli arg på motståndarlaget,att man kan känna hat mot dom och vilja slå ner dom.
Dom har man fan inget liv. Har dom inget bättre för sig än att bry sig om fotboll?
Varför vill man starta bråk med ett annat supporterlag? Snacka om att inte ha något liv då.
Skaffa er ett jobb eller hobby. Sjukt att man kan bli så hatisk mot ett annat fotbollslag,är fan mer motiverat att bli förbannad för Usa bombar ihjäl folk i Irak.
Nu startar säkert många bråk för bråkets skull,dom flesta vill ändå bara gå och glo på fotbollen. Vill man bråka helt omotiverat med andra människor är det säkerligen andra saker de är förbannade på än motståndarlaget,typ sig själva.Många letar efter en ursäkt för att slåss för dom är för korkade för att använda hjärnan.
Jag hatar sport,kommer aldrig förstå glädjen i fotboll eller nån annan sport.
Om jag hade vart statsminister i Sverige hade jag förbjudit all sport utom bowling.

Att gräva ner lyckan

Jag håller på att läsa en bok nu som heter "En förlorad värld". I den fanns några meningar som fastnade i mig: Jag skulle vilja gräva ner någonting vackert och dyrbart på varje ställe där jag varit lycklig,och sen när jag blir gammal och ful och olycklig så kunde jag komma tillbaka och gräva upp det och minnas.Tanken slog mig; att så borde jag göra. På ställen som betytt något borde man lämna ett minne efter sig. Vissa platser kanske man lämnar och aldrig mer besöker. Men så en dag, 40 år senare kommer de upp i ens minne. Att återvända dit då och gräva upp något från ens ungdom, att få en present från sitt 40 år yngre jag måste vara en stark upplevelse. Lyckan går tyvärr inte att spara på andra sätt än i minnet,och tyvärr förstår man först efteråt vad som gjorde en lycklig. Att återskapa en lycklig stund går inte. En stund av lycka är inget man kan tillverka. Den hade något med stunden att göra,vem man var då,vem man var med,vilken plats,vilken årstid,ens sinnesstämning. Lyckan sker då man bara är i total harmoni med sig själv och allt runtomkring. Den går inte att förklara eller tvinga fram,den bara sker,och förgäves faller den ur ens händer när man tror man hittat den.

Filmtips

När elever skjuter ihjäl andra elever på skolor,som det som hände igår igen i Finland är det ofattbart att förstå. Att finna sympati för sådana människor kan man nog aldrig,men förstå bättre varför det händer går. Det finns en jättebra film som skildrar en skola där några planerar en dödsskjutning. Jag kunde efter den förstå varför folk gör sådant. Hur mycket hat de måste bära på. Skoltiden är en hemsk tid för många i livet,och jag kände igen mig i hur det kan vara att gå i skolan i denna filmen. "Bang Bang, you're dead" heter den. En annan film som mer fångar känslan av att snart kommer livet ta slut är "Elephant" som på ett annat sätt skildrar skolmassakrar.

Jobb

Att inte ha något jobb är deprimerande. Man har inga pengar och är rastlös. Men att ha ett jobb är fan deprimerande det med. Eftersom jag gick omvårdnadsprogrammet(vilket är det största misstag jag gjort i mitt liv) så har jag tyvärr fått söka jobb inom vården. Har ägnat dagen åt att ringa runt till en massa äldreboende.
Det störiga med vården är att de bara erbjuder en massa slattiga timmar. Kan de inte hosta upp en 80% tjänst istället. Det enda jobb jag gillat som jag haft är när jag praktiserade på katthemmet tassebo. Annars har jobbat med meningslöst tjafs som städare ex. Vissa människor vet precis vad de vill bli. Dom utbildar sig och får jobb och trivs. Jag har velat i flera år,har funderat på att bli allt från sotare till journalist. Jag brinner upp och tror jag hittat meningen med mitt liv,men så tröttnar jag,också blir det att man får ta jobb som man inte vill ha.
Mitt senaste yrke jag vill bli är massör. Både djur och människo-massör. Hoppas det intresset håller i sig. Hade varit så skönt att en dag få arbeta med nåt jag trivs med,och en dag få ha betald semester. Man måste tyvärr stanna ett helt år på en arbetsplats för att få det,och det har jag fan aldrig orkat.

Meat is Murder

Halal-slakt är tillåtet i Sverige och det tycker jag är helt sjukt.
Att slakta djur på halal-vis innebär att man skall stå vänd mot mecka,rabbla en bön och sedan skära av halspulsådern på djuret. Enligt riktig muslims tro är att bedövning ej tillåten,men här i Sverige så måste man först bedöva djuret innan det dödas. Så halal-slakt sker på många slakterier i Sverige,då med bedövning. Men många muslimer vill nu att lagen ändras så att det blir tillåtet att döda utan bedövning.
Även om det nu är lagstiftat att slakt skall ske med bedövning så försigår mycket svart-slakt där det inte kontrolleras huruvida djuret är bedövat. Sen säljs importeras det halal-kött ifrån utlandet till Sverige där djuren ej varit bedövade. Bla Coop säljer sånt skit. Jag hatar dock halal-slakt lika mycket som vanlig slakt.
Bedövning i Sverige kan ske bla genom att en bultpistol sätts mot djurets huvud som går rakt in i hjärnan,eller när kycklingar sänks ner i koldioxis och kvävs. Ingen slakt vare sig med eller utan bedövning är human. Djur känner stress och rädlsa inför att möta döden i slakterier. Dom vet mer än vi tror där vi står öga mot öga med dom. Dom vill leva lika mycket som oss. Men bara för att vi människor kan tala,gå,fatta beslut har vi ställt oss över djuren. 50 miljarder djur dödas varje år i världen och igenonsnitt äter en människa 11.000 djur i sitt liv. Totalt meningslöst.

En gång älskar man kanske,en gång dör man

Allt i livet har sin tid,och allt i livet kommer till en ände. En bok,ett år,en utbildning,en dröm,en kärlek,en stad. Allt har sin början engång och då tror man aldrig att det skall ta slut. En gång känns allt evigt. Men tiden gör nåt med oss. Den får oss att tröttna,att drömma om något annat. Tiden gör oss trötta och rädda.
Den är förädisk,den styr utöver vår egen vilja.
Man fastnar lätt. Att slita sig loss,att ta farväl blir en tanke man ständigt bär med sig. Den kan växa sig stor,men den kan också krympa om man skjuter den undan.
Att bryta upp gör ont,men att det gör ont kan bara leda till något annat. Bra eller dåligt vet ingen, men stannar man riskerar man att bli uppäten. Mycket i livet handlar om att ta farväl. Att vända sig om,att gå,gå,gå. Det enda man kan göra.
Och allt man ägt i sitt liv som gått en ur händerna ligger kvar där,det blir lättare att gå. Men en bit av det som engång var bär man alltid med sig.

Den bästa sommaren

Så är jag hemma i Malmö igen efter fem veckor i Hunnebostrand. Ännu en sommar i ens liv har snart passerat. En sommar går fort. Även om städjobbet inte var superkul så har det varit ena riktigt roliga och underbara veckor. Hunnebostrand är en fin svensk pärla med vacker natur. Bohuslän i sig är väldigt fint med alla sina berg och öppna landskap. Det blev många utflykter i Madeleines bil och mycket filmtittande.
Det var väldigt harmoniskt att komma ut i naturen. Känns lite deppigt att vara i Malmö. Är ganska trött på denna staden och vill iväg. Har lyssnat nästan dagligen på lee hazlewood vars underbara röst jag blivit förälskad i. Vi har åkt bil genom natten med smiths i högtalarna. Aldrig känns livet så levande som när man har musik som lyfter upp en. Att komma hem efter att ha varit borta ett tag är lite som att börja om på nytt. Man får fylla skafferiet med nya matvaror. Cykla på välkända gator som ändå känns som nya. Man får öppna brev som legat och väntat på en.

Mia&Klara

Bland det roligaste jag sett på tv i humorväg är serien Mia och Klara. Serien går
just nu på svt,söndagar klockan halv tio. Det är inte så ofta man ser humorprogram av och med bara tjejer. Längesen jag sett något så kul.
På söndag far jag till Hunnebostrand där jag skall vara bosatt i fem veckor.
Det blir datorfria veckor. Så här kommer inte skrivas något på ett tag.
Ha det bra ni som läser detta! kram

Korkade regler

Kollade nyss på nyheterna. En kvinna i Uddevalla får sin sjukpenning sänkt av försäkringkassan fast hon går hemma med obotlig cancer. Hon var inte heller berättigad förlängd ersättnings-period och kan snart stå utan pengar. Motiveringen var att hennes sjukdom inte ansågs tillräckligt farlig eller livshotande.
De nya sjukföräkringslagarna känns skrämmande. Folk får inte lov att bli sjuka känns det som. Folk skall slussas ut till arbete till vilket pris som helst. N har det även kommit nya regler från arbetsförmedlingen, att om man tackar nej till ett jobb utomlands så sänks ens a-kassa. Allt skall se bra i statistiken,arbetslösheten skall sänkas till varje pris. Regeringen verkar tro att så länge folk bara får ett jobb blir allt bra. Människor kan väl ta vilket jobb som helst. Men så funkar det inte.
Ett jobb skall utföras med hjärtat,inte av tvånget att asa sig ur sängen varje morgon och gå till något man inte trivs med. Jobb är inte bara jobb. Jobb kan vara ångest. Det vet jag själv. Istället för att skrämma folk med sänkta bidrag och liknande borde regeringen uppmana folk att tro på sina drömmar,arbetsförmedlare borde fråga de arbetslösa: vad drömmer du om? istället för att bara säga: du måste söka dessa jobb för dom är du kvalificerad till.

Detta gör mig upprörd

Läste en glädjande notis i metro om en kille i Piteå som jobbade på macken okq8. Han sa till sin chef att han ville att butiken skulle ta väck alla porrtidningar,han ville inte vara omgiven av porr på sin arbetsplats. Nu kan macken hamna i blockad ifall inte chefen tar väck tidningarna (vilket han inte ville). Jag blev så oerhört glad. Såhär borde alla som jobbar i butik göra. Jag tycker det är JÄVLIT irriterande varje gång jag går förbi ett tidningsställ i en butik och där är en massa porrtidningar som ex slitz,cafè etc. Jag blir arg för framför mig syns ett sjukt kvinno-ideal,tidningar som gör kvinnor till objekt. tidningar som folk går hem och runkar till,tidningar som förstör förhållande och äktenskap för att den ene parten i förhållande hellre vill titta i sådana skit-tidningar än att umgås med partnern.
Varför har världen blivit så att människan bara suktar efter yta och tillfällig tillfredställelse,fattar inte världen hur dåligt folk mår av dessa bilder på plastiga människor?
Alltså ,hade min pojkvän tittat i en sådan tidning hade jag kört ett spjut i ryggen på han och styckat han med en yxa.
En sån människa är inte värd att vara ihop med.
Varför måste människan ständigt reduceras till en platt yta? Varför har man behovet att köpa sådans tidningar? Och det stora frågan: varför ställer kvinnor upp på det?
Jag tycker inte att tjejer som viker ut sig i slitz är förtryckta av männen. Dom är bara korkade. Det är ofta b-kändisar som viker ut sig,dom har redan en god ekonomi.
Men vad de inte fattar är att dessa kvinnor drar oss andra kvinnor tusentals år tillbaka i tiden,vi kommer ingenstans i vår utveckling eller i jämnställdheten om kvinnor skall hålla på att använda sin kropp,när huvudet funkar utmärkt.
Folk som viker ut sig gör det för dom vill så desperat inte bli glömda,men de vet att de har ingen äkta talang som gör att de kommer bli ihågkomna,därför använder sådana enkla knep som att vika ut sig. Detta är ett ämne som gör mig arg.
Jag är trött på all jävla utseende-fixering,i tv och tidningar. Trött på att kroppen som egentligen bara är en förvarings-box skall exponeras,utnyttjas och göras om.

En uppenbarelse

Det är en underbar känsla då man upptäcker något nytt som tar hela ens
kropp i besittning. Det kan gälla film,böcker,människor,platser. Man upplever nåt som man bara älskar direkt. Har upptäckte en artist som var aktiv på 50-60-talet vars musik jag har blivit helt tagen av. Ricky Nelson.
Hade tänkt länka till en video på youtube men fick sinne på sidan
för jag inte fattar hur man gör.
Här kommer en bild på han istället!

FRA-lagen

Det är mäkta irriterande att det röstades ja till FRA-lagen,nu är det fritt fram
att avlyssna människor via telefon och datorer. Helt meningslöst. Man letar efter sandkorn i en höstack. Bara läskigt att samhället mer och mer blir till ett kontrollsamhälle där vem som helst kan vara misstänkt. Som dom stackars somalierna som för någon månad sen blev gripna misstänkta för att finansiera terrorister i Somalia,men som i själva verket bara skickade pengar till sitt hemland för att hjälpa alla fattiga där. Sen fattar jag inte heller varför man som borgerligt parti måste rösta ja. Nu har de som tänkt rösta nej fiskats över till ja-sidan.
Omröstningen skall väl vara personlig,ej partibunden. Förstår inte heller varför folk är rädda för att gå emot sitt parti. Vi lever väl inte på medeltiden då satts i skampåle då man gjort nåt "fel".

PETA

Igår såg jag en dokumentär om djurrätts-organisationen Peta och dess grundare.
Går i repris ikväll på svt 1 klockan 00.30!
Det var en oerhört välgjord dokumentär och efteråt var jag så nedstämd av all ondska vi människor bär inom oss. Hur grymma vi är mot djuren. Vi behandlar dom så respektlöst,sådana brott som begås mot djur skulle ge livstids-straff i fängelse om de begåtts mot en människa. Det var också en av de tankar som fördes i dokumentären.
Djur och människors lika värde. Jag kan inte förstå hur man inte kan se djur och människor som lika värda. Hur kan man ens påstå att en levande varelse inte är lika mycket värd än sig själv? Folk som inte ser samma värde kan komma med argumentet: Så du tycker en hund i ett brinnande hus skall prioriteras före en människa?
Men lika värde handlar inte om vad man prioriterar. Det dör massvis med människor varje dag på vår jord. Det är inga människor jag känner. Jag skulle lätt säga att jag älskar mig familj mer än dom. Men det betyder inte att jag inte ser dom som lika mycket värda som mig. Människan har alltid behövt sätta sig över andra varelser.
Mannen har tryckt ner kvinnan, de vita har tryckt ner de svarta. Människans rädsla för att inte vara störst och bäst gör att hon alltid letar efter någon att sätta sig på. På stenåldern levde vi människor i harmoni,vi bodde i naturen och jagade.
Ju mer tiden gått ju sjukare har vi blivit. Vi exploaterar vår jord mer och mer,och förtrycker våra medvarelser. Allt är en vanesak,vi är vana och uppväxta med att äta djur,använda deras päls och hud. Men det finns en annan väg. Att se dokumentären om Peta gör mig hopp att saker går att förändra. Jag anser att människans utveckling tar en jäkla lång tid. Våre hjärnor behöver några hundra tusen år för att ändra tankegångar. Idag är det till och med tillåtet att ha sex med djur i sverige!
Men jag hoppas innerligt att människans utveckling bär emot empatin och respekten för alla levande varelser och att man en dag skall se tillbaka på vår historia och säga; hur fan tänkte folk?

Brott och straff

Många arbetsgivare vill ha utdrag ur brotts-registret av de som söker arbete.
Jag tycker det är så löjligt. För det leder till att många inte anställer denna personen. Kommer man med i brottsregistret är man där en lång tid. Väljer man som ung att göra samhällstjänst istället för att betala böter finns man kvar i hela tio år. Det är sjukt att något man gjort som ung skall avgöra ens framtid. För det första säger inte ens förflutna något om hur man agerar idag,människor förändras,och varför skulle ex att man blitt dömd för stöld som 16-åring betyda att man skall stjäla idag? Jag tycker arbetsgivare som sållar bort folk med prick i registret är fördomsfulla,de verkar tro att vi lever i ett samhälle där alla bör vara felfria. Alla gör fel i sina liv. Anställ en person istället. Antingen funkar det bra eller ej.Det intryck man gör på interjun eller under sitt arbete visar ju vem man är,inte en prick på ett papper. Läste i tidningen city om en kille som fanns med i straffregistret och som inte får åka till Usa. De släpper nämligen inte in folk som är straffregistrerade. Betvivlar att hans brott ens går att gemföra med vad fucking george bush ställt till med under sin presidentperiod. Han om någon borde dömas till brott mot mänskligheten.

Fotboll suger

Ikväll spelar sverige mot grekland i fotbolls-em och jag hoppas att det går åt helvete för sverige,hoppas de förlorar! Så slipper man allt stohoj ifall de går vidare.Jag hatar fotboll och jag hatar sport.
Alltid är det nåt jäkla em eller vm eller os som skall nästla sig in i tv,tidningar och på stans alla pubar. Nä,fotbollen skall jag bojkotta,sätter på en trevlig film istället.

Stockholm

I helgen besökte jag Stockholm och Nina. Det har varit några riktigt roliga och trevliga dagar. Min avsky mot Stockholm är borta. Innan gillade jag inte staden alls men efter att ha vandrat runt staden upptäcker man att där finns mycket vackert.
Området runt centralen,sergels torg ochg drottninggatan suger fett,dvs så som de flesta centrum i Sverige gör där allt mög ligger som alla trista affärer och uteställen. Men letar man sig utanför allt detta är stockholm vackert,det finns oerhört mycket gröna naturområden,som ex djurgården som tar en hel dag att vandra igenom. Att åka tunnelbana eller pendeltåg är ett bra sätt att upptäcka stockholm på. Det finns mycket vackert ute i förorterna. Vi besökte Högdalen och Rågsved med anledningen av att där växte artisten Thåström upp. Vi var utanför huset där han växte upp,kändes mäktigt. Sen har jag också vart på teater och sett den bästa pjäs jag någonsin sett. "Den allvarsamma leken" av hjalmar söderberg. Helgjuten föreställning. Bra skådespel,fin dialog,trevlig dekor. Man blev helt fast i upplevelsen.Sen gick vi en august strindberg-vandring. En guide berättade om hans morgonpromenad och man gick i hans fotspår. Var intressant men tidigt,sju började promenaden,morgonpigg jävel strindberg. Det enda sega med resan var själva tågåkande.Köpte billig biljett med intercity-tåget. Kostar mindra än x2000 men så tog det 9 timmar att ta sig hem. Segt,plus att där inte var nån aircondition så var stekhett hela vägen.

Meningen med livet?

Under gymnasietiden hade jag nån sorts konstig tro på att livet skulle ordna sig av sig själv. Att allt man drömt om skulle bara hända. Att på nåt konstigt sätt skulle alla pusselbitar lägga sig till rätta. Kanske därför jag sedan blev besviken. Men vad jag insett är att ingen kan göra något åt ens liv utom en själv. Man kan visserligen få hjälp och stöd av andra människor,men det är bara en själv som kan resa sin ända ur vagnen och börja gå. Det finns egentligen ingen att skylla sina ouppfyllda drömmar på mer än sig själv. Det kommer aldrig komma någon och säga till dig: Det här är meningen med livet. Lev så här så blir du lycklig. Man får försöka hitta den meningen på egen hand.

Flyttdags

Nu är filmkursen slut och jag flyttar tillbaka till Malmö på lördag. Det har varit en rolig kurs. Skall bli skönt att slippa analysera film,men känner att jag verkligen älskar film efter denna kursen. Film är livet. Det finns så mycket bra film. Att se en bra film en av de bästa känslorna i världen. Det har varit mycket filosofiskt och man har fått tänka mycket under dessa månader. Bland det mest intresanta är när vi pratade om tid och minnen. Enligt hopi-indianerna existerar egentligen inte tiden,den finns bara där som en möjlighet. Nutid/dåtid/och nu är samma tid. Det kändes hoppfullt att lära sig detta. Tänkte på hur man själv bara tycker att tiden rusar iväg. Men med deras tankesätt behöver man inte hänga upp sig att man inte hann med det man ville,för det är nämligen aldrig försent.
När någon frågar en hopi-indian: hur gammal är du? så svarar hon/han inte ex:35.
Utan: Jag har fötts i 35 år. Man födds hela tiden. Varje dag är en ny början.

Det ofattbara

Såg nyligen en dokumentär om Josef Fritsel,han den där som haft sin dotter instängd i källaren i 24 år. Blev extremt illamående. Längesen jag kände sådant hat och avsky mot någon. Det saknas ord för att greppa om allt det hemska. Det fattas förstånd att förstå hur man överlever 24 år instängd för det känns så jävla ofattbart. Det sades att han kunde få 15 år fängelse. 15 år är en väldigt kort tid,till och med livstid är för kort. Ja till och med alla de miljoner eller miljarders år som finns kvar innan jorden möjligtvis förintats av människans enorma ondska skulle inte räcka.
Dödsstraff tycker jag är fel,även i detta fallet men inte då av mänskliga skäl,utan för att det skulle vara en enkel utväg. Denna människa behöver lida innerligt för resten av sitt liv. Att leva är ett straff starkare än döden. En kvinna i filmen föreslog att man skulle låsa in honom i samma källare som han låste in sin dotter och hennes barn i. Det tycker jag låter mycket bra. Så får han dö en långsam jävla död därnere.

Morrissey

Idag fyller världens bästa man år Morrissey, Grattis, 49 år blir han. För exakt 4 år sedan satt jag på ett kallt stengolv och köade till hans konsert i Manchester.
Lyckades hamna längst fram bland 22000 människor,kändes mäktigt! Men den bästa konsert jag sett med han var i Dublin med Nina. Det var magiskt. Då sjöng han "last night I dreamt that somebody loved me". Helt underbart. Ett av mitt livs bästa stunder. Den plus när jag blev ihop med Kenny,och alla fina människor jag blev vän med under och efter min gymnasietid.

Melodifestivalen

Så är det dags för årets final i eurovision song contest. Segdraget spektakel,såg att de har 2 jävla delfinaler innan den stora finalen. Jag hoppas sannerligen Sverige hamnar sist så slipper man allt spektakel som kommer efteråt. Melodifestivalen är en stor böld man aldrig blir fri ifrån. Den finns i tvn,radion,internet,tidningar. Det går tusan inte att leva omdedveten om festivalen när löpsedlarna vid ica skriker: charlotte perelli måste kanske byta klänning i sångnumret. I brist på talang måste ytan ta över. Talanglösa människor sjunger om helt meningslösa saker till nån klatschig disco-dänga. För att kompensera hur kassa dom är använder dom sitt utseende,det handlar om att se så slampig och kåt ut. Det starkaste vapnet i musikindustrin när man är rädd för att folk inte skall gilla ens musik är att använda sin sexualitet och att exponera sin kropp. det gäller både killar och tjejer. då ägnar man minst lika stor tid till att glo på vad personen har på sig som att lyssna på låten. Visst det kan vara skoj att tävla i musik och en gång i mitt liv har till och med jag sett på melodifestivalen. men jag avskyr det sätt festivalen är på. bara en show i glitter och glamour,den ena låten mer själslös än den andra. Melodifestivalen är så långt ifrån vad jag älskar med musik. Jag älskar musik som vill berätta en historia,musik som inte är korrigerad och uppsminkad,som är kantstött och raspig,där människor styrka och svaghet frå lysa igenom.
musik liksom film,böcker och annan konst är liv och död. det är allt för viktigt för att göra glättig underhållning av.

Kärleken kommer förändra världen

Såg på nyheterna att homosexuella i Norge nu skall få gifta sig i kyrkan,samma rättigheter som hetrosexuella. Känns gläjdande,men skrämmande att så många länder inte tillåter det. Inte ens i Sverige är det lagligt. Men det diskuteras. Jag fattar inte vad det är som måste diskuteras,det är fan en sjävlklarhet att alla människor skall få gifta sig! Helt sjukt att alla inte är lika värda. Vad är grejen,varför tycker folk homosexualitet fortfarande idag är något fel och konstigt? Det är bara ett bevis på människans fördomar och framförallt trångsynthet. Att vi i våra hjärnor är såg igenklistrade att vi inte kan acceptera det allra mest naturliga av allt i denna världen:kärleken. Kärleken är fan det enda som kan förändra världen. Tänk att det finns länder där homosexualitet beläggs med dödsstraff. asså,vi människor kan bygga raketer och flyga till månen men vissa kan inte acceptera kärleken. Vissa folk är helt lobotomerade!

Ett sjukt infall

Fick ett sjukt infall igår,troligen nån sorts psykos: Jag sökte jobb som personlig assistent! Skickade in ansökningar till flera ställen. Jag som avskyr vården och lovade mig själv att inte jobba mer med det. Men jag behöver arbete i höst och tyvärr finns de flesta jobb i Köpenhamn,där är det lätt att få jobb. Men får panik när jag tänker att jag får gå upp i ottan för att sätta mig på ett överfullt och nästan alltid försenat tåg. Jobba heltid,inte hinna med att ha någon fritid. Vill jobba i Malmö,vill kunna cykla till jobbet,vill slippa köpa dyrt pendlarkort. Har visserligen sökt jobb i andra branscher men vården är det som det är lättast att få. Jobbat som assistent innan och det kändes rätt bra. kan kanske funka igen. Visst förra gången jag fick ett assistent-jobb drog jag i sista stunden till med att jag brutit benen och inte kunde jobba för att slippa. Men handlar nog om hos vem man får jobba hos.Men söka på äldreboende eller hemtjänsen gör jag inte,där går gränsen. Då säljer jag hellre min kropp Tänkte ge det en chans det här med assistans. Förhoppningvis finner man det man är menad för en dag.

En solig fredag

Idag var jag och fikade på graffiti med min trevlig vän Sara. Det var mysigt.
Läste metro på vägen hem och blev irriterad på fyra saker.

1.att moderaterna vill göra a-kassan obligatorisk. Sjukt om den blir det.
Man ska inte tvinga folk betala en stor summa pengar i månaden för nåt dom inte vill. Sen lönar det sig knappast att bli arbetslös med tanke på att de sänkt ersättningen med och att man blir tvingad att söka jobb man inte vill ha.

2.Att det har lagts fram förslag att sommarlovet skall kortas från 10 veckor till 5 veckor. Sommarlovet är en härlig oas man kan njuta av medans man fortfarande är ung och har livet framfrör sig. Kidsen förtjänar efter ett hektiskt läsår att vila ut ordentligt,plus att många jobbar några veckor på sommaren och då krävs några veckor ledigt efter jobbandet. Argumenten för var att det skulle bli mer effektivt och folk skulle snabbare komma ut i arbetslivet och staten skulle tjäna mer pengar. Måste allt handla om att tjäna in pengar? Låt ungdomarna njuta av livet innan de blir vuxna och sätts fast i arbetets bojor och inte får nån fritid överhuvudtaget.

3.Att någon i metros insändare ville förbjuda pussande och hånglande mellan par på stan. skulle folk inte hångla på stan skulle vårt samhälle bli mer produktivt och mer gjort. Jovisst,ta mig i kragen,det är snarare kärlek och vänskap som gör världen produktiv. När man umgås med sin käresta,sin familj eller sina vänner fylls man av energi och glädje,och med den glädjen i sig kan man utföra sitt arbete med kraft.


4.att försäkringskassan vill börja läsa folks bloggar för att se om de verkligen är sjuka.Blir så patetiskt när man lägger ner resurser på att jaga folk. Den där jävla kassan borde visa lite mer mänsklighet och fatta att masar man sig till en läkare för att sjukskriva sig så är man antagligen sjuk. Dom borde fatta att man kan må skit både inombords och kroppsligt. Fråga individen istället för att tjuvläsa om det finns misstanke.

Underbara Klass 9a

Såg det sista avsnittet av dokumentären "klass 9a" ikväll. Ett av de bästa program jag någonsin sett. Har varit skoj att följa alla eleverna och se hur de utvecklats.
Så härligt att se lärare som är engagerade och som ständigt kommer med kloka kommentarer. Det är fantastiskt att se att människor kan förändras och bli starkare genom att någon annan tror på dom. Jag som inte brukar bry mig om ungdomar har verklligen fallit för dom i klass 9a. kan känna deras glädje över att stå på tröskeln ut mot livet och att de vet att de kan bli allt.
Moderaterna och folkpartiet och framförallt jan björklund kan ta en påle och köra upp i röven för dom fattar verkligen inte hur man skall göra för att göra skolan bättre. det krävs inte betyg i tidigare åldrar,kvarsittning,betyg i uppförande etc.
Der behövs lärare som gör det roligt att lära ut,att man får lära sig varför man skall lära sig saker,att man uppmuntras att följa sina drömmar.
Igor-idrottsläraren sa en jättebra sak: "Det finns inga svaga människor,man kan ha svaga perioder i livet,men det gör en inte svag"

Tiden går

Människor vill något men gör något annat. Kanske glömmer man,eller så orkar man inte.
Men trötta ögon som stirrar ut genom spårvagnens skitiga fönster klockan 7 en måndags-morgon kan inte ha fel. I ögon ser man människors drömmar och längtan till någon eller något annat. Hennes glädje eller sorg. Hur många ögon drömmer inte om något annat på vägen till jobbet. Hur många vill inte fortsätta och åka förbi hållplatsen där de egentligen skulle hopppat av. För att se var det finns bortom det inrutade livet.Man hinner fantisera ihop flera tänkbara liv på 20 minuters resa. Andra sätt man kunnat leva på,allt annat man velat göra. Men likväl hoppar man av och går samma väg som alla andra dagar. På kvällen lyses mörkret upp av ljusen i folks fönstrer.
Därinne sitter många med drömmar som aldrig blev av. Jag uppfyller dom imorgon,men så läggs dagar på dagar och man glömmer. Glömmer att man engång faktiskt visste vad man ville med sitt liv. Tiden kan beröva en allt om man inte är försiktig och håller fast vid det man vill.

I dont wanna grow up

En gång avskydde jag Ängelholm. Mestadelen av min ungdom kände jag så. Längtade tills den dagen jag skulle flytta härifrån. Men när den dagen kom kändes det märkligt att lämna allt tillsist. Men kan absolut inte säga att jag saknade stan och ville stanna kvar,men fanns ändå något sorgset i ta farväl.
När det nu gått år sen jag flyttade hemifrån och jag återvänder till Ängelholm är det som jag ser det med nya ögon. Jag hatar det inte längre. Gilla staden kommer jag nog aldrig göra,det finns ställen som är mycket bättre än här. Men jag gillar att återvända. Ängelholm är minnenas stad. Bodde trots allt här i 21 år.
Minnena sitter fast i kullerstenen. I gatuhörn ser jag mig själv som 15-åring,som 18-åring,som 20-åring. Jag vill bli vuxen men ändå inte. Denna låten passar bra,sådär man känner ibland.

http://www.youtube.com/watch?v=6XJZM0k7Q-Q

Postboxar

Jag stör mig oerhört på människor inte vill ha postboxar i entrèn där de bor.
År 2010 skall det bli lag på att ha höghus skall ha postbox nere i entrèn och att posten skall läggas där och ej i brevinkastet. De var fan på tiden. Hur kan man motsätta sig detta? Har inte folk viktigare saker att engagera sig i?
Här kommer några argument mot boxar som jag replikerar med några bra för-argument:

1.det blir jobbigt för folk att åka ner till bottenvåningen för att hämta posten,servicen försämras då.

svar:men gud,hur jobbigt är det att ställa sig i en hiss,stå still,gå några meter och öppna en lucka. Tänk på brevbärarn,han/hon springer i tusentals trappor,dag in och dag ut,det tär på knäna. Det är väl bara att ta posten då man skall gå ut,man åker väl ner i entrèn nästan dagligen för att gå till jobb,handla etc.

2.det blir jobbigt för pensionärer och handikappade.

svar:Men människor som har svårt att röra sig går väl också ut,att ta hissen ner med rullator är inte jobbigt. plus att är man så pass skröplig har man troligtvis hemhjälp eller familj som hjälper en,då kan de ta posten.

3.det är fult med postboxar

svar:ja,det är fult med heltäckningsmatta också men dey fyller sin funktion

4.det skulle kosta mycket pengar att sätta in postboxar

svar:ja,det gör det men allt som förbättrar samhället kostar. Men istället för att lägga pengar på sjukpenning till alla sjukskrivna brevbärare kan det väl läggas på boxar så folk kan jobba redit.

Funny games

Ikväll såg jag en av de bästa filmer jag sett på länge.
Funny games. Svårt att binda den till nån genrè med kändes som drama-thriller.
Den var oerhört gripande och obehaglig,satt på nålar. Blir sällan rädd av filmer men denna byggde sakta upp en obehagsstämning. Den var inte på något sätt överdriven eller överspelad,allt kröp lugnt fram och den visade en bild av våld och dödande på ett naturligt sätt.Den fick också en att ifrågasätta hur våld skildras på film,att man ofta sitter och tänker:skjut den jäveln om någon som spelar ond.Man blev delaktig i familjens öde. Var helt omskakad efteråt,älskar den känslan när man sett en film. Det känns som något svingat rundor med en i luften. Man är helt darrig och varm i kroppen,huvudet fullt av känslor,ögonen ibland fyllda med tårar. Man vill bara springa tusen mil och sen somna utmattad. Man känner att man lever.

Om Engla

Det har skrivits mycket om flickan Engla senaste tiden.
Folk är oerhört bestörtade över det som hänt.
Jag tycker med det är väldigt sorgligt och tragiskt att en ung människa blir mördad.
Men jag tycker det hela har blivit väldigt förstorat av media.Jag tycker en sådan nyhet förtjänar uppmärksamhet. Men ganska nyligen mördades 2 barn i arboga,inte långt därefter mördades mamma med barn i surahammar av sambon. Hur mycket utrymme fick det? Det fick figurera i max nån nyhets-sändning och verkar inte bli sett som en lika stor tragedi som engla. Är inte deras öde lika stor tragedi? Barn dör varje år runt om i världen i grymma öden,de blir dödade i krig,våldtagna,säljs som sexslavar,tvingas bli barnsoldater. Många dör utan att någon vet vem dom var.För dom tänds inga ljus.
Jag kände att det var hemskt när engla dog men det finns livsöden som berör mig mycket starkare.
Igår kollade jag på tv och de interjuvade folk på stan om vad de tyckte om Englas mördare. De flesta ville döda han. Jag försvarar inte han,tycker med att det han gjort var fruktansvärt men han behöver vård,om det går att göra han frisk. Det behövde han sannerligen fått förlängesen om polisen inte vart så klantiga och "missat" att göra dna-test på han då man hade bevis att han mördat en annan kvinna. Samhället är sjukt och ur det föds sjuka människor. Ingen människa blir störd i huvudet utan anledning.

till sista andetaget

Ibland när man kollar på en film eller tv-serie fasineras jag ibland av vissa personer. Lever mig helt i n personens värld. Jag hittar någon som jag tycker är cool,hätfig och har en intressant personlighet. Senaste karaktären jag verkligen fastnat för är en tjej i en film som heter "till sista andetaget" Om jag inte hade varit jag hade jag velat vara henne. En tjej med snygg stil och en drömmandes personlighet. Ingen bär upp ett par solglasögon som henne.

sommar

Jag har fått sommarjobb! I hunnebostrand uppe i smögen. Ett städvikariat,så skall bosätta mig hos min vän madeleine 4 veckor i sommar. Skall bli kul med miljö-ombyte och få leva nära skogen och havet. Glad att det gick smidigt att få det jobbet efter i höstas då det fuckade sig med jobb så in i tusan. Är en härlig vårdag ute så skall ut och njuta av solen.

No time for us

Läste nyss att Anders Göthberg,gitarrist i Broder Daniel har dött,troligen självmord. Blev väldigt ledsen. Broder Daniel har varit och är ett betydelsefullt band för mig. En av symbolerna för ens ungdom,en stöttepelare.Mina bästa minnen med dom är när jag gick i gymnasiet och jag på kvällarna var ute och cyklade med deras musik i öronen. Det var oerhört skönt att cykla genom mörkret med dom. Tiden går allt för fort,men ibland tar den slut medans det ännu finns så oerhört mycket mer kvar.

Om skolan

Jag läste en kolumm av en man som skrev om skolan.
Han ansåg att skolan skapade robotar,att unga formas till att sluta
tänka självständigt och formas i den mall som vuxna har skapat och som hör
till vuxenvärlden. Att vuxna är rädda för barnens nyfikenhet och därför tryck ner dom.
Jag kan hålla med om att skolan formar en mycket,man är där för att få
kunskap intryckt i huvudet. De finns många lärare som inte passar som lärare,
som är oinspererande och verkar vara allmänt trött på sitt jobb.
Håller med om att för att bli en självständig individ så måste man lära sig att reflektera över saker. Därför blev jag väldigt glad då jag kollade på "Klass 9a" som går på kanal 1. Ett mycket bra program där en klass i malmö med dåliga skolresultat skall få hjälp av en rad proffsiga lärare. Jag var själv inte så engagerad i skolan,nu år senare längtar jag efter kunskap och tycker det är skoj att lära mig hur världen fungerar,hur det är i andra länder ex. Den lusten hade jag ej då.
Det är den lusten lärarna i klass 9a ger sin elever. Dels gör de undervisningen rolig och inressant,de motiverar till varför man skall lära sig saker. Och det allra viktigaste de peppar och motiverar sina elever,de tror på dom. Som exempel gympaläraren fjodor vill gärna att eleven tova skall sluta skolka,så varje morgon kommer han och möter henne vid hennes hem och de har följe till skolan.
Blev rörd då jag såg det. Eleverna uppmuntras att tro på sina talanger,att de skall satsa på att komma in på en gymnasielinje som går efter deras intresse.
Kunskap är någon helt underbart,men man måste veta varför man skall lära sig nåt,få undervisning på det sätt som gör att man tycker det är skoj att lära sig.
Det är viktigt att se som läraren vad man har talang för,att bli peppad om man tex är bra på at spela gitarr. I kolummen skrivs att lärarna förtrycker eleverna genom att vilja forma dom. Jag tycker inte lärare är förtryckare,tror inte de vill se sina elever som en enda homogen massa. Men många som lär ut gör det på ett såsigt sätt,det gäller att ha en inre glöd som lärare och lära varje enskild person att just hon är bäst och kan bli allt.

Vårkänslor

Armbandsuret på nattduksbordet har stannat och ingen vet vad tiden är.
Klockan har stannat och världen med den. Ingen vet vilken dag det är,än mindre vilket år. Allt är ännu möjligt,det är ju snart vår och det blir aldrig försent att springa barfota längst den varma asfalten. Tiden står still och plötsligt går den att vrida tillbaka. Mitt hår är plötsligt svart och min cykel zebra-randig.
Kyrk-klockan slår 2 och hela livet står och väntar. Det finns massvis med tåg att sätta sig på. De åker vart man vill. Det är fortfarande möjligt att skolka och drömma om dubbeldäckarbussar. Och det går båtar till Helsingör men min längtan går åt ett annat håll. Och det finns så mycket jag ännu inte vet,men det är snart vår och inget är någonsin försent.

Piaf

Idag har det varit riktigt skitväder,blåst och regn. Mysigt att sitta inne med te och kolla på film. Såg en film om Edith piaf idag hemma hos frida. Sen slängde Frida på en skiva med piaf,mysigt att lyssna på medans regnet slog mot fönstret. Fick sug efter att sy idag,tror jag skall köpa tyg nästa vecka och plocka fram symaskinen. Men brukar sällan få klart mina syprojekt. Blir sugen att sy,köper mönster och tyg men efter att ha sytt en arm tröttnar,sen blir tyget bara liggandes=) dålig på att avslut saker jag påbörjat. Skall på teater i stockholm i juni. har beställt biljetter till "den allvarsamma lekan" av hjalmar söderberg. Knappt varit på teater i mitt liv. Ha en trevlig helg ni som läser min blogg,vet att ni är några stycken=)

En veckas ledighet

Helgen var väldigt trevlig,min vän Madeleine var nere på besök i Ängelholm.
Har haft det mysigt,hon,jag och linnie. Badat skumbad,ätit en massa,druckit,sett på film och unnat oss av livets goda. Dock har min mage blitt extremt gasig denna helgen då jag inte tål mjölkprodukter,men det är smällar man får ta.
Denna veckan har jag påsklov och är fri från skolan,väldigt skönt. Snart bara 2 månader kvar av kursen.

Stör mig jävli mycket på folk som säger: vad du är tyst. Blev ledsen förr men nu blir jag bara arg. Kan inte folk fatta att man är olika. Jag är ingen person som gillar att pladdra på. Men för den skullen är jag inte blyg eller obekväm i situationer. Träffar jag nya människor börjar jag inte pladdra hej vilt om hela mitt livs historia,tycker det är skönare att börja milt och småprata. Tycker många som pratar hela tiden många gånger snackar om helt ointressanta grejer.Att prata bara för pratandets skull är helt onödigt. Själv blir jag helt trött i huvudet om jag pratar för mycket. Kan inte folk fatta hur skönt tystnaden egentligen kan vara.
Det är jobbigt att de som pratar mycket ses som normalt medans man allid undrar och blir utfrågad ifall man inte pratar mycket. Jag kan prata mycket men tycker också om att vara tyst. Det är skönt med en balans. Men är trött på folk som tror att man är blyg. Kan man inte bara få vara den man är.
Minns att min kompis sara sa en gång när någon sagt att jag var tyst: "Jag tycker inte du är tyst,du är en lyssnare". var fint sagt,och sant.

nattliga tankar

Jag satt på bussen hem ikväll,busschauffören lyssnade på karlavagnen med marcus birro. Jag hörde endast enstaka ord men han talade visst om gruppen Imperiet.
Jag fördes tillbaka i tiden och mindes när jag köpte min första skiva med imperiet.
Det var mars månad,2004. jag köpte den och en thåström skiva i en skivbutik i ängelholm. sen cyklade jag hem och lyssnade. det är märkligt vad man minns. och hur starkt vissa ting är knutna till en viss tid i livet. en skiva kan få en att minnas en tid för länge sen helt klart i minnet. det är inte bara stunden man köpte skiva i utan hela tiden runtomkring. man minns vad man kände,tänkte,längtade efter. och ibland vill man tillbaks. till ett ögonblick,en dag,en månad,en ålder,en period i ens liv. man kan inte förstå det då att man en dag skall längta tillbaks. Det är som livet aldrig var så vackert som de dagar man drömde om det. Det var aldrig så vackert som när man stod på gränsen till det,full av förhoppningar. Det som hindrar en människa att bli allt hon vill är just det att hon inte tror hon kan bli allt. detta blir hennes stora gissel i livet,att komma underfund med hur man tämjer denna känsla av att inte räcka till.hur man går runt den och brottar ner den.

Rom i snön

Snön faller utanför fönstret,jag börjar tänka på rom.Det var något med rom som fastnat i mig,den vackrast stad jag varit i.Jag vill tillbaks,vill upptäcka mer av italien.Sitta vid en stenbord i toscana. Medans jag drömmer har jag minnen i form av bilder.

stockholm

Denna helgen har jag varit i stockholm och hälsat på nina. Det har regnat mest hela helgen och läckt in i mina skor,men har haft trevlit sällskap så har varit en mycket rolig helg. har botaniserat i stockholms second hand-affärer.jag älskar att upptäcka nya städer,gå gator jag inte gått innan. det är härlit att vara helt ny på ett ställe och upptäcka allt det nya. jag älskar stunden innan man förstår hur en stad hänger samman,då man inte veta vilka gator som leder vart,just då i den stunden är världen fortfarande ett äventyr. Det är därför jag älskar att resa så,att få vara en total främling inför något,att se allt för första gången.
När jafg reste hem idag gick tåget inom göteborg. jag blev nostalgisk då tåget rullade in på centralen. jag såg SKF-skylten där jag hade min lägenhet,jag såg "olskroken" lysa med gula bokstäver. det är som att minnena sitter kvar i byggnaderna och gatorna. ser jag den där SKF-skylten tänker jag alltid på sommaren 2004 då jag flyttade till göteborg. det finns minnen i varje hörn,det mesta påminner om något. jag minns kyrkogården vid kviberg där jag och frida åkte rullskridskor.
jag minns hur nina och jag brukade springa längst göteborgs gator för att hinna in på discot "sticky fingers" medans de hade gratis inträde. man vet aldrig vad som kommer bli ens minnen. varför man minns just det där.