En gång älskar man kanske,en gång dör man

Allt i livet har sin tid,och allt i livet kommer till en ände. En bok,ett år,en utbildning,en dröm,en kärlek,en stad. Allt har sin början engång och då tror man aldrig att det skall ta slut. En gång känns allt evigt. Men tiden gör nåt med oss. Den får oss att tröttna,att drömma om något annat. Tiden gör oss trötta och rädda.
Den är förädisk,den styr utöver vår egen vilja.
Man fastnar lätt. Att slita sig loss,att ta farväl blir en tanke man ständigt bär med sig. Den kan växa sig stor,men den kan också krympa om man skjuter den undan.
Att bryta upp gör ont,men att det gör ont kan bara leda till något annat. Bra eller dåligt vet ingen, men stannar man riskerar man att bli uppäten. Mycket i livet handlar om att ta farväl. Att vända sig om,att gå,gå,gå. Det enda man kan göra.
Och allt man ägt i sitt liv som gått en ur händerna ligger kvar där,det blir lättare att gå. Men en bit av det som engång var bär man alltid med sig.