Splittrad

Jag är en splittrad människa. Speciellt när det gäller jobb..märkte det idag när jag var på jobb-interju och de frågade om jag skulle stanna kvar en längre tid om jag fick detta jobbet. Med tanke på på mitt cv har jag inte direkt haft några långvariga jobb. Är en rastlös person som inte alltid vet vad jag vill,därför har det blivit en massa juckande och korta jobb i livet. Hatar att inte veta vad jag vill. Är mycket jag är intresserad av,men känns som jag tänkt och velat för mycket. Livet hade varit lättare om man bara haft en enda brinnande dröm och sen uppfyllt den,stannat på ett ställe och varit nöjd. Vet inte var jag hör hemma,var jag skall bo. Läste en bra text idag i tidningen city. Hon som skrev menade att man inte skulle känna stress inför gymnasievalet,man väljer ändå fel och vill bli nåt annat när man blir äldre.
Kändes lite betrygande. Är inte försent att rätta till ungdomens misstag.
Men önskar ibland att mina föräldrar knullat på 90-talet istället för då hade jag kunnat gå den vegetariska kockutbildningen i Helsingborg som gymnasielinje istället.

Sent i november

Nu har snön och kylan kommit. Ska skaffa mig ett par termo-byxor,det är riktigt häftigt. Har reagerat på några nyheter de senaste dagarna. Det första är en artikel om en pojke på ett dagis i Helsingborg som inte vill städa undan sina grejer,då fick han ingen mat på dagiset på hela dagen. Personalen ville straffa han för att han ej var lydig. Barn skall sägas till om de gör nåt fel,men att dra in på maten är inte det rätta. Utan mat blir man fan ännu grinigare och tröttare. Man behöver mat för att fungera. Blir själv helt psykad om jag inte får regelbunden mat.
Sen har det varit slagsmål i Ängelholm mellan Rögle (ängelholms ishockey-lag,som otroligt nog är med i elitserien) och Djurgården,värsta kaoset på torget.
Som vanligt är dessa som bråkar mer intresserad av våldet i sig än i sporten,det fattar jag. Men vad jag aldrig kommer fatta är att man frivilligt åker till ishallen,betalar,sitter ner och kollar på när de spelar ishockey. Och varför man aldrig ser folk som går på rögles matcher som har vinterjacka på sig fast det är vinter. De åker alltid till matchen i tröja och rögle-halsduk..lägger de alla pengar på biljetter så de inte har råd med jacka? Ett mysterium.

Det sista jag vill tilläga är att jag tycker det är coolt att chefen för svenska posten har lyssnat på de klagomål han fått på hans höga lön på 900 000 i månaden.
Nu avstår han helt från sin lön och arbetar gratis. Men tycker inte han skulle avstått helt,en lön måste man ha för att leva. En såndär 25.000 i månaden hader vart lagom. Han får gärna höja brevbärarnas löner med de pengar han avstår ifrån..är trots allt dom som gör att posten går runt.

Malmö

Jag tänker på Malmö ibland. På allt jag upplevt där. Tre år bodde jag där,och det var mestadels en lycklig tid såhär när jag minns tillbaka. Är den enda stad jag har kunnat kalla ett hem,där det kännts som hemma att komma in med tåget på stationen. Jag var väldigt trött på Malmö sista tiden jag bodde där,kände mig rastlös och ville vidare. Och det kändes skönt att flytta därifrån. Men något i mig får mig att längta efter den staden. Jag kan sakna små grejer som att köpa paprika-chips i videobutiken, hyra film på biblioteket,självklart alla falafel-butiker,glo på kläder på uff, köpa film på kvarn-video. Man har en ungdom och en stad man aldrig riktigt kan glömma. Jag minns citymail-tiden och när jag åkte i ett full-lastat tåg varje dag för att jobba i danmark. Jag minns alla besök på arbetsförmedlingen och hur jag lyckades bli av med ett fruktansvärt sommarjobb i hemtjänsten. Man märker alltid efteråt hur lycklig man varit.

En slutsats

Avstånd och längtan skapar hopp och förväntan. Närhet krossar drömmar jag engång hade,som jag trodde skulle göra mig hel så fort de blev uppfyllda.