Hugger i sten

Är inne i en Lars Winnerbäck-period nu. Lyssnar på bara honom.
Han beskriver vemodet man kan känna ibland,sorgsenheten som kommer över en när man minns något som varit. En period i livet,en ålder man befann sig i,en människa man kände engång i tiden. Och det känns så lätt att vara när jag ligger i en mörkt rum i min säng och lyssnar på honom.

Jimmie Åkesson

I veckan läste jag en artikel som sverigedemokraternas ledare jimmie åkesson skrivit om muslimer. Han såg dom som det största hotet mot sverige och att malmö i framtiden skulle domineras av muslimer. Här visar SD sitt sanna jävla ansikte. De har i mina ögon alltid varit rasister. Det är bara att läsa deras partiprogram. Men nu är det verkligen svart på vitt. De verkar gå i samma spår som dansk folkeparti som också hetsar mot muslimer. Jimmie använder sig av samma metoder som Hitler engång gjorde.
Det är skrämmande likheter om man tittar på då och nu. Vi befinner oss i en tid med ekonomisk kris,många har dåligt med cashflow,hög arbetslöshet,och salta då med misstro mot politiker. Både sossarna och moderaterna är veliga i sin politik,moderaterna gör mycket skit folk ej gillar,och sossar gör inget,de har en sån mjölig politik. Många partier vill inte ta debatten med sd och fryser ute dom,vilket ger dom ännu mer sympatier från folk. Ett bra förslag jag läste om för att
få väck sd är varken att motarbeta dom eller samarbeta,utan helt enkelt fråga; hur hade ni tänkt konkret med det här med invandringen,hur skulle ni gå till väga med era ideèr? Istället för att bara ta avstånd,ifrågasätt. För många som röstar på sd ser oftast bara ytan,de går inte in för mer konkreta svar.
Det är lixom guldläge för folk som jimmie att slå till nu.
När folk inte litar på sina politiker dras de till partier som sd som kommer med nått nytt,en snabb handfast enkel lösning. Muslimer framställs som nåt främmande och farligt. På 30-talet var det judarna som blev smutskastade,nu muslimerna.
Det går aldrig att undkomma,ett land kan inte leva skyddat utan influenser från andra länder. Det är bara att kolla runt; mycket av det vi har i sverige kommer från utlandet. Byggnader,ord i våra språk,mat,kläder etc. Man kan inte leva skyddad ifrån resten av världen,och det är inte särskilt hälsosamt att göra det.
Det är just därför sd lyckas. de vill ta oss människor mitt i vårt livs stora rädsla och mata in i oss att det finns ett hot därute mot oss. Som en varm filt erbjuder de oss det,och hur enkelt är det inte då att att låta sig på omstoppad,istället för att gå ut i kylan och verkligen se vad som händer därute. För att så småningom faktiskt se att det finns ett jävlit stort duntäcke därute sydd av världens alla olika människor som faktiskt kommer värma dig mycket mer än den där lilla filten.

Att se sig själv i andra

Tänk om man kunnat se sig själv så som andra ser en.
Hur enkelt hade det då inte varit att totalt älska allt med sig själv?
Hur mycket mod hade man då inte fått? Så mycket man vågat göra,kasta sig ut i helt spontant. Det är märklit och förundransvärt hur ens egen bild av sig själv kan skilja sig från andras. Man borde väl känna sig själv bäst.
Man går runt och bara ser sina fel,gör dom till begränsningar,hindrar en.
Så mycket som håller en tillbaka,men det är ju bara en själv som håller en tillbaka, Man borde väl kunna slå sig själv på käften och säga; ryck upp dig för fan!
Man borde kasta sig ut,hänge sig. Jag hade velat byta kropp med någon jag känner bara för att känna styrkan i hur underbart det är att vara just jag.

Man tänker sitt

Så vackert Stockholm ändå kan vara när jag går hem när mörkret har lagt sig och jag lyssnar på lars winnerbäck. Världen runt om äf fylld av människor som står utanför pubar och röker,hundratals av lampor och trafikljus som lyser upp kvällen,och mitt huvud är så rent och klart. på kvällen kommer alla tankarna till ordning,då kan jag tänka helt klart. Jag blir pigg av kylan och i sådana här stunder vet jag nästan vad jag skall göra med mitt liv. Om man nu hade kunnat bevara den där känslan,ta fram den de gånger jag tänker helt galet.

Ibland är tystnaden det vackraste som finns. Man kan säga så mycket mer med bilder av människor som gör något istället för att säga allt.
Om vår dragning ut i skogen,bort från symmetriska radhus och asfalt där blommorna är på väg att växa igenom och takplattor som skall läggas. Tillbaka till det enkla,till tystnaden,tillbaka till sig själv. MAN TÄNKER SITT är fan bland det bästa som gjorts i film-sverige. Se den!!!

En magisk afton

Allt bra i livet är gratis. Eller så kostar det 150 kr.
Konserten med Magnus Carlson and the moon ray quintet i lördags var underbar.
Allt var perfekt. Jag var så harmonisk och lycklig,och han spelade den underbara låten "Jag ber dig" och avslutade med min favoritlåt från skivan. Jag stod i en skön vinkel med bra sikt och störde mig inte något. Ingen trängde sig eller stötte in i mig vilket alltid sker på konserter. Vinet var gott och sällskapet fint.Och mitt hår satt fint,och jag har börjat gilla öl.
Magnus Carlson har den gudomligaste rösten i världen,man kunde ha hängt sig efteråt. Detta är fan ett bevis på att lyckan finns,den finns verkligen! och man märket fan när man är i den. men det enda sega är att den inte är beständig. men den finns!
och det enkla i livet är att alltid sträva efter skeènde och saker,att göra sådant som får en att må bra. Så enkelt kan det vara,så svårt kan det vara.

Såg dokumentären Broder Daniel forever igår. Den var fruktansvärt bra och vacker.
Henrik berggren berättade om en dröm han haft om sin döde vän Anders. Han hade drömt att han talat med honom i telefon,han var på väg att fråga vad han tyckte om allt,vad han kände,men han hann inte. Han trodde där fanns tid kvar,men det fanns det inte. Tiden går så jävla fort,men 10 år senare gråter jag fortforande över samma saker,får rysningar och känner igen mig av samma ord och meningar. Det finns en trygghet i att veta att asfalten på andra långgatan kommer ligga kvar fast jag ej går där längre. Att maskinerna nere i hamnen kommer fortsätta jobba trots vi alla blir äldre.Nåt vackert finns i det enkla och vardagliga,det finns nåt bra i allt man ser på en promenad genom staden. Men ändå är inget för evigt. Aldrig.
Men när jag ser dokumentären är jag fan 20 igen,och står framme vid en scen och har dom alla framför mig. Jag har fortfarande svarta doctor martins.
Stjärnor under ögonen må tyna bort med tiden,men märkena finns alltid kvar om man tittar riktigt noga. Märken av en tid som glider längre och längre bort.