vad fan är grejen med nollning?

De senaste dagarna har det stått i tidningarna om "nollning" dvs när nyblivna studerade skall invigas i skolans gemenskap genom lek och spex.
Det har stått att oftast sker detta under förnedrande former. ex tvingades några att slicka choklad ifrån varanndras kroppar. några springa nakna runt i skolan medan de fylls med sprit.
Det jag stööööör på mig med detta är:

1.vem fan kommer på dessa sjuka ideér? Supa ner andra,klä av sig naken,slicka choklad. Ett bevis på att den mänskliga hjärnan inte utvecklats något sen stenåldern

2. Varför anordnar man överhuvudtaget spex? What the motherfucking deal med det? Spex är ju nåt man gör när man är 6 år och skall börjar på dagis och skall lära känna sina framtida klasskamrater,och ännu inte utvecklat nån sorts logisk tankeverksamhet.
Vill inte "mogna" tonåringar lära känna varann på ett bättre sätt?
Vänskap är ju nåt som utvecklas. Börjar man i en klass så blir man ju automatiskt kompis med folk,man ser vilka man passar ihop med.
Nä,det är alltid vissa som skall vara så hurtiga och: " ja nu skall alla ha trevlit och leka och ha skoj och bli bästis med alla,och ingen skall störa sig på nån,vi skall bli en enda stor familj,och vad roligt allt är och livet är underbart"


3.varför ställer folk upp? man skall fan inte komma och säga att man blitt förnerdrad efteråt,när man vet vad nollning handlar om. har man gett sig in i leken får man leken tåla.

mina mål

grejer jag vill göra i mitt liv:


:åka utomlands och vara volontär
:resa till island
:gå fotokurs
:gå någon av dessa utbildningar: Fotograf,journalist,trädgård
:få böcker publicerade
:bo i megastor hus med kenny och ha jazzusi,bastu,spa och biosalong
testa på att bo i stockholm


om man bara gör en sak i taget istället för att stressa över att man skall hinna med allt innan en viss ålder,så får man tänka.Huvudsaken är inte när man gör grejer, utan att man gör dom.

pissed off

Vissa människor passar verkligen inte med sitt jobb. Min vän nina och hennes pojkvän skall flytta till stockholm,de har en lägenhet i göteborg de ville hyra ut,men blev nekade. Det pågrund av att lägenheten i gbg var skriven på honom och han inte hade jobb i stockholm. Men de skall bo ihop och min kompis kommer studera och har inkomst. Hyresvärden hade sagt till dom: "Om ni hade gjort abort så hade ju inte båda behövt flytta." och "jag kan ju inte veta vem som är far till barnet" Spelar nån roll ifall den ena parten ej har bevis på jobb,dom skall ju inte bo kvar i lägenheten,det är ju dom som kommer hyra den som skall betala in pengarna.
Och varför skall det finnas krav på hur man skall vara för att få flytta och hyra ut.Betyder inte ninas utbildning och deras barn något? Bara för den där handläggaren har levt hela sitt liv i göteborg och haft samma jobb och blivit bitter och inte tål se unga människor göra nåt med sina liv,måste han då ta ut det över andra?

http://extra.expressen.se/citypdf/pdf/2007/08/GCity-2007-08-29.pdf

Ibland brinner jag verkligen för saker. Jag lägger min själ i en sak och är helnöjd med resultatet.
Jag vet att jag är bäst. Jag kan ta mig fan ta över världen.
Ibland kan jag ingenting. Jag tror aldrig jag kommer bli något. Jag känner ingen ork.
När den känslan kommer spelar det egentligen ingen roll allt bra jag gjort,för jag ser det inte.
Jag vill en massa. Jag byter intresse så plötsligt. Ena dagen vill jag bli journalist,andra fotograf,den tredje trädgårdsmästare. De slutar med att jag inte gör något av det.
Det hade varit enklare om man haft en enda brinnande längtan,detta måste jag göra.
Men fortsätter vela. Kanske är det bara att ta något och sen bli det.

Igår var jag på malmö-festivalen med frida. Satt och drack cider med hennes kusin och kompis.
Trevliga människor. Min folkilska kom fram då vi stod och kollade på the ark. Proppfullt med folk. Fick spatt. När jag skrek: Jag vill ha en kniv så jag kan hugga ihjäl alla människor sa frida:nu är det nog dax att gå hem=)
När jag ser alla fulla tonåringar som ligger deckade vid skeppsbron är jag glad att jag lämnat tonåren bakom mig. Jag klagar nog för mycket över mitt liv idag. Men gud så harmonisk jag känner mig inombords igemförelse med när jag var 17.
Jag har vänner som jag gillar,som är underbara att umgås med. Min älskade pojkvän kenny.
Jag bor i Malmö. Det är fortfarande saker som skaver,men inte att gemföra med då.

Gårdagens höjdpunkt var bussresan hem. En överfull buss med underhållning av en kille som höll på att skämta hela tiden. Frågade var vi bodde,när jag sa lindängen sa han:ey,lindängen är soft. där finns skitmycket crack.

Innan jag flyttade hemifrån trodde jag alltid att en helt ny storstad skulle lösa allt. alla ens förhoppningar skulle infrias bara man gick ut på gatan. Men fattar nu att allt sitter inom mig. Jag är densamme vare sig jag är i eslöv,london eller malmö. kanske finns det olika förutsättningar i olika städer,men är bara jag själv som kan förändra och få saker och hända. Engång var Malmö nyhetens behag,varenda liten gata var att upptäcka en helt ny värld. Det fanns en tid då jag aldrig varit på mobilia,inte visste var lindängen låg. Jag visste inte hur härlit det var att cykla mitt i natten nere vid ribersborg,eller att en falafel bara kostade 15 kr. Nu vet jag allt det där.' Ibland kan jag sakna känslan av att uppleva något för första gången.

Längtan är det vackraste som finns,och det som mest ont. Det är ens drivkraft och ens nederlag. Den för en framemot,den får en att gå i cirklar. Längtan har ett mål i sikte,men kommer aldrig fram. Man faller utmattad över mål-linjen,och hamnar i en stor gyttjepöl,medans man ser en vagn med lyckans guld åka iväg bara några meter ifrån. Man borstar av sig och tar nya krafttag. imorgon skall allting hända. Går jag tillräcklit långt idag,kan jag vakna upp med min längtans mål i mina händer. Men när jag väl nåt fram ser jag att det var inte detta jag letat efter. Något större och bättre finns bakom nästa berg. Tillslut har jag gått i cirklar. Åkt jorden runt,och sedan återvänt till platsen dit min längtan föddes en dag. Mer förvirrad än någonsin.

Jag bor på lindängen i Malmö. Vissa säger att det är ett problem-område. Tyvärr har detta lett till att hon som egentligen skulle hyrt min lägenhet i höst har tackat nej. tyckte att det kändes för otryggt. och alla hon hört det ryktet ifrån hade inte ens varit på lindängen. jag är trött på folk med fördomar om förorten. det händer så mycket skit på lindängen och rosengård. jag tror till stor del att allt detta beror på media. så fort det händer något i dessa stadsdelar blir det stora och negativa rubriker. Jag tycker lindängen är trevlit och när folk sabbar är det oftast bara några stycken. så jäkla synd att en hel stadsdel och dess folk skall få ta all skit för det. Statiskt sätt är det mest kriminlitet och brott nere i malmö centrum,där alla av nån anledning vill bo. Att ta bussen från lindängen ner till västra hamnen är att göra en klassresa verkligen. här på lindängen görs inget av de slitna husen som byggdes under miljonprojekt-åren. i västra hamnen kostar e tvåa 9000 kr i månaden. här byggs det lägenheter för folk som inte har råd. Bygg istället normala lägenheter till ett normalt pris.

Nu sitter jag hemma i Malmö igen. Vid den här tiden igår gick jag barfota på solvarm asfalt i rom. Vandrandes hem i solnedgången genom stadens gator. Rom var som en vacker saga. Såhär mycket skönhet har jag inte sett i någon stad. Vackrast var det på natten när alla gatlampor var tända. Då blev alla byggnader så pampiga och allt kändes bekymmersfritt. Det känns vemodigt att sitta i ett åtta-våningshus i Sverige och veta att jag måste hitta ett jobb,när jag tänker på alla andra ställen i världen man kan vara på. Min längtan tog mig bort. Sedan hem. Nu längtar jag igen. Lyckan är aldrig beständig.