Hunnebostrand

Imorgon bär det iväg till Hunnebostrand. Fem veckor av städjobb,bad,chipsätande,rostmackor,bilturer med The Smiths och solnedgångar som aldrig är så vackra som där. Internetlös blir jag där med,så ha en fortsatt trevlig sommar ni som läser detta!

Hugo Ball

Mitt bland alla mina skolböcker i gymnasiet fanns där en bok som utmärkte sig.
Bortom böcker om psykologi,äldrevård och tandhygien fanns en bok som hette svenska timmar,och i den stod om författare från antiken fram tills idag.
Jag älskade den boken och jag bläddrar ännu idag i den för att läsa om nån författare. I boken fanns liksom saker jag var intresserad av; poesi och romaner. Så långt bort ifrån hur man doserar medicin och vilka biverkningar de har.
Jag kände mig inte särskilt intreserad av hur man botade en sjukdom,jag var mera intreserad av hur man botar ett brustet hjärta. Där fanns en bild på en man som stod på en klippa i full storm,han tillhörde romantiken ,och antagligen gick han hem genom stormen och skrev om olycklig kärlek,och det var sånt jag älskade.
Jag ville med stå sådär en dag på en klippa med slitsad kavaj och hatt i handen.
Det finns en vacker bild som fastnat,och det är bilden här ovan. Det är Hugo Ball,en man som klädde ut sig i papp och läste dikter som var i form av stavelser som inte betydde något,som dadadada,daaadda. Han är så söt i sin strut och det slog mig att det är fan bilden av honom jag minns starkast av allt jag lärde mig under gymnasiet.
Hur man tar blodtryck har jag totalt glömt,och det är fan tur jag inte skall jobba nåt mer inom vården.

Livet var bara till hälften verkligt när det var som bäst

Citatet ovan är från min favoritpoet Gunnar Ekelöf. Han lyckas alltid sätta ord på vad jag känner. Och så känns det när man upplever något som höjer sig över vardagen och allt det grå. Att man inte riktigt är med,man är bortom tid och rum.
Man tänker inte på något runt omkring. Man är totalt uppslukad av stunden och det man företer sig. Det är som man inte har nåt förflutet,inga tankar i huvudet finns där av det som varit och inga grubbel över framtiden är heller där.
Varför kan inte tiden oftare vara så? Tidlös,då ens ålder är utraderad och varken då eller nutid spelar in. Som när man vaknar på morronen,och i dom sekunder från det man slagit upp ögonen tills man blir medveten om var man är och vad dagen erbjuder så är man totalt minneslös. I några sekunder vet man inget,och därför kan allt vara möjligt. Dom sekunderna är viktiga,för det är just så man borde leva sitt liv; tanken att allt är möjligt. Jag kan vara vad jag vill,varsomhelst.
Stunden innan ens liv faller på plats är stunden då man verkligen vet man egentligen vill.

När jag minns

Jag kommer alltid vara 23 när jag minns dig och hade en svart H&m-kappa på mig.
Jag kommer alltid minnas när vi gick ner till pildamsparken och du hade bröd färdigsmulat i en påse i köket. Och vi matade ankorna,och jag har alltid velat mata ankor med någon jag gillar,det tänkte jag alltid när jag fick genom parker och såg andra par med sina brödpåsar. Och när det händer som man bara drömt om blir man så överväldigad,för det som händer är liksom det man föreställt vara meningen med allt.
Att mata fåglar kommer alltid påminna om dig,även om fåglarna nog ej minns oss,de väser fast man ger dom en hel brödjävel.
Som man alltid letar efter någon som kan glida in i en likt en pusselbit,så många människor man möter som bara stöter in i en med sina vassa kanter,och det kvittar hur mycket man än sandpapprar,kanterna förblir vassa och händerna helt svedda.
Men du var redan sandpapprad och jag gillade att se på dig när du berättade om saker som hänt på jobbet,du berättade alltid så levande att det mest vardagliga blev spännande.
Och jag tyckte det var charmit hur du langade fram vhs-band med filmer inspelade på från tv:n på 90-talet och hur du hade redigerat och klippt ihop så reklamavbrotten aldrig kom med. Hur vi låg i sängen med en bricka fylld med maränger och kakor och vi kollade på första rambo-filmen och jag sa att "rambo behöver fan vård,han är ju helt sjuk i huvudet" och du svarade att "han har varit med om jobbiga saker i vietnam". Vi var inte alltid överens,framförallt inte när det gällde film.
Du kommer alltid vara vaniljsås med äppelkaka för mig. Rullskridskor på betonggolv. En omfamning mitt i folkmassa på Malmö central. Man älskar nån när man kan berätta allt för den. Och jag älskade att berätta saker för dig,för du lyssnade,om det så var om hur man gör engelsk frukost i ugnen. Sen en dag kändes det som om jag inte hade lust att berätta nåt,och jag började slamra med kastruller och slå i dörrar istället. Hur kunde det bli så?

Människor som inte sotar ner örngotten med längtan och oro

Jag cyklade hem när solen hade gått och det var fortfarande varmt ute,men en såndär skön värme,så varm och underbar som bara en sommarnatt kan vara. Och man känner i hela kroppen hur livet är närvarande,hur det väntar på en. Jag lyckas alltid hamna i en bubbla där livet alltid är nåt som börjar sen,imorgon. Aldrig kunnat vara riktigt i det. Är väl ok att tänka så i ungdomsåren,men borde jag inte kommit till ro med allt nu? I trädgårdarna satt folk med tända ljuslyktor och drack vin,jag hörde skratt genom mörkret och träden. Är dom totalt tillfreds med sig själva? Jag vill med ha en stor trädgård,med lyktor hängades i träden och vita möbler och vara nöjd åt det som varit och förväntansfull på det som skall komma,men ändå bara vilja vara här och nu,inte sväva bort i tanken.

Stars in our own car

När man sörjer förfluten tid får man minnas att det finns mycket nu som man ej kunde göra då (min kompis Nina som kom med den smarta reflektionen). Såhär i efterhand kan man luta sig tillbaka när man kollar på gamla avsnitt av Beverly Hills och tänka; att vem fan ser sådär välsminkad och fräsch ut klockan sex på morronen när man nyss vaknat? Inte ens när Kelly var fast i drogträsket och helt nerpundad såg hon skabbig ut.Hon fick ha lite flottigt hår och ett par säckiga snickarbyxor,men är tusan så jag ser ut efter en normal arbetsdag. Man kan resa någonstans (när man har cashflow) man kan sitta och drömma om andra länder och faktiskt ha som realistiskt mål att åka dit. Och man kan hyra en lägenhet någonstans och be en vän köra flyttbilen (fan enda gången jag saknat körkort,när jag har flyttat). Man kan vara ute till fyra på morronen och se soluppgången och sova hur länge man vill dagen efter.
Man kan få en trevlig dosa från swedbank som man använder då man betalar sina räkningar på internet-banken. Man kan sitta och läsa morgontidningen och komma en bit närmare på frågan; hur hänger världen samman,och förstå varför folk protesterar på gatorna. Man kan förstå hur smart det är ha rollers hemma då man har katt och att man aldrig blir för gammal att riva ner roliga lappar på anslagstavlor och skicka till sina kompisar.

Vad jag stör mig

Ugglan på bilden har inget med inlägget att göra,men tycker ugglor är så fina så de förtjänar att vara med på bild.


Det finns ett nätverk som heter Bara bröst,som verkar för att tjejer skall få bada i badhus utan överdel. De har badat halvnakna i protest och nu hade nåt badhus tillåtit dom att bada topless. Jag tycker det är så töntigt och så jävla meninglöst att folk bara lägger ner sin tid och energi på såna jävla banala saker som att få bada utan överdel. De vill bada på samma vilkor som männen säger dom.
Men finns för faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan viktigare saker och kämnpa för när det gäller jämnställdhet,ex lika lön för lika jobb. Måste alltid vara så förbannat lika för män och kvinnor,får det inte lov att vara olikheter? Varför anses kvinnan alltid underlägsen då hon inte har samma vilkor som mannen? Då kan man ju vända på det och säga att män är förtryckta för att de inte får bada med bh.
Att kvinnor inte får köra bil ens som i saud-arabien,det är förtryck.
Sen tycker jag det är löjligt att vissa vill lagstifta om att föräldrarledigheten måste delas exakt lika. Det kan väl varje familj bestämma själva. Är det så fruktansvärt hemskt att det är majoriteten av kvinnorna som tar ut den största ledigheten?

Bortlängtan

Det finns en medicinskt tillstånd som var vanligt vid sekelskiftet 1900 vid namn Fuga. Det innebar tvångsmässigt behov av att ge sig av. Folk som ej klarade av att vara på en plats för länge utan med ett ryck bara reste iväg. Många drabbades sedan av minneförlust och kom ej ihåg vart de rest.En man gick 7 mil nonstop innan han kunde stanna.
En dag 2005 fann man en man på en strand som inte visste vem han var eller var han kom ifrån. 4 månader senare fick kan tillbaka minnet. Han hade tagit sig från England till Frankrike över engelska kanalen på något sätt. Till svar varför han gett sig av var; "Jag bara vaknade upp plöstligt och insåg vem jag var."
Jag undrar om pianomannen blev klokare på vem han var och varför han skulle
finna det han letade efter i Frankrike. Tanken att ge sig av finns i många människor,tanken att man är fri att närsom resa någon annanstans.
Vad hoppas man att finna,kommer man nånsin fram?
Även om jag inte drabbas av anfall som ovan får jag ibland lusten att bara ge mig av.
Är väl därför jag flyttar rundor så mycket,jag har svårt att slå mig till,en rastlöshet som gnager i mig. Därför jag aldrig stannat så länge på mina jobb; jag kan inte tänka mig något som aldrig har ett slut.

Tofu på fredag

En kyckling får leva i 35 dagar innan den slaktas. 35 dagar,är det ett liv. På 35 dagar hinner en människa inte göra så mycket,det är en arbetsmånad och lite till. Som fem veckors semester. Sen sänks de ner i elektriskt vatten där de bedövas för att sedan hängas i fötterna upp och ner och få halsen uppskuren.
Jag önskar det skall komma en dag då människan inte längre äter kött.
Glo in denna filmen: