Citatet ovan är från min favoritpoet Gunnar Ekelöf. Han lyckas alltid sätta ord på vad jag känner. Och så känns det när man upplever något som höjer sig över vardagen och allt det grå. Att man inte riktigt är med,man är bortom tid och rum.
Man tänker inte på något runt omkring. Man är totalt uppslukad av stunden och det man företer sig. Det är som man inte har nåt förflutet,inga tankar i huvudet finns där av det som varit och inga grubbel över framtiden är heller där.
Varför kan inte tiden oftare vara så? Tidlös,då ens ålder är utraderad och varken då eller nutid spelar in. Som när man vaknar på morronen,och i dom sekunder från det man slagit upp ögonen tills man blir medveten om var man är och vad dagen erbjuder så är man totalt minneslös. I några sekunder vet man inget,och därför kan allt vara möjligt. Dom sekunderna är viktiga,för det är just så man borde leva sitt liv; tanken att allt är möjligt. Jag kan vara vad jag vill,varsomhelst.
Stunden innan ens liv faller på plats är stunden då man verkligen vet man egentligen vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar