Flyttdags

Nu är filmkursen slut och jag flyttar tillbaka till Malmö på lördag. Det har varit en rolig kurs. Skall bli skönt att slippa analysera film,men känner att jag verkligen älskar film efter denna kursen. Film är livet. Det finns så mycket bra film. Att se en bra film en av de bästa känslorna i världen. Det har varit mycket filosofiskt och man har fått tänka mycket under dessa månader. Bland det mest intresanta är när vi pratade om tid och minnen. Enligt hopi-indianerna existerar egentligen inte tiden,den finns bara där som en möjlighet. Nutid/dåtid/och nu är samma tid. Det kändes hoppfullt att lära sig detta. Tänkte på hur man själv bara tycker att tiden rusar iväg. Men med deras tankesätt behöver man inte hänga upp sig att man inte hann med det man ville,för det är nämligen aldrig försent.
När någon frågar en hopi-indian: hur gammal är du? så svarar hon/han inte ex:35.
Utan: Jag har fötts i 35 år. Man födds hela tiden. Varje dag är en ny början.

Det ofattbara

Såg nyligen en dokumentär om Josef Fritsel,han den där som haft sin dotter instängd i källaren i 24 år. Blev extremt illamående. Längesen jag kände sådant hat och avsky mot någon. Det saknas ord för att greppa om allt det hemska. Det fattas förstånd att förstå hur man överlever 24 år instängd för det känns så jävla ofattbart. Det sades att han kunde få 15 år fängelse. 15 år är en väldigt kort tid,till och med livstid är för kort. Ja till och med alla de miljoner eller miljarders år som finns kvar innan jorden möjligtvis förintats av människans enorma ondska skulle inte räcka.
Dödsstraff tycker jag är fel,även i detta fallet men inte då av mänskliga skäl,utan för att det skulle vara en enkel utväg. Denna människa behöver lida innerligt för resten av sitt liv. Att leva är ett straff starkare än döden. En kvinna i filmen föreslog att man skulle låsa in honom i samma källare som han låste in sin dotter och hennes barn i. Det tycker jag låter mycket bra. Så får han dö en långsam jävla död därnere.

Morrissey

Idag fyller världens bästa man år Morrissey, Grattis, 49 år blir han. För exakt 4 år sedan satt jag på ett kallt stengolv och köade till hans konsert i Manchester.
Lyckades hamna längst fram bland 22000 människor,kändes mäktigt! Men den bästa konsert jag sett med han var i Dublin med Nina. Det var magiskt. Då sjöng han "last night I dreamt that somebody loved me". Helt underbart. Ett av mitt livs bästa stunder. Den plus när jag blev ihop med Kenny,och alla fina människor jag blev vän med under och efter min gymnasietid.

Melodifestivalen

Så är det dags för årets final i eurovision song contest. Segdraget spektakel,såg att de har 2 jävla delfinaler innan den stora finalen. Jag hoppas sannerligen Sverige hamnar sist så slipper man allt spektakel som kommer efteråt. Melodifestivalen är en stor böld man aldrig blir fri ifrån. Den finns i tvn,radion,internet,tidningar. Det går tusan inte att leva omdedveten om festivalen när löpsedlarna vid ica skriker: charlotte perelli måste kanske byta klänning i sångnumret. I brist på talang måste ytan ta över. Talanglösa människor sjunger om helt meningslösa saker till nån klatschig disco-dänga. För att kompensera hur kassa dom är använder dom sitt utseende,det handlar om att se så slampig och kåt ut. Det starkaste vapnet i musikindustrin när man är rädd för att folk inte skall gilla ens musik är att använda sin sexualitet och att exponera sin kropp. det gäller både killar och tjejer. då ägnar man minst lika stor tid till att glo på vad personen har på sig som att lyssna på låten. Visst det kan vara skoj att tävla i musik och en gång i mitt liv har till och med jag sett på melodifestivalen. men jag avskyr det sätt festivalen är på. bara en show i glitter och glamour,den ena låten mer själslös än den andra. Melodifestivalen är så långt ifrån vad jag älskar med musik. Jag älskar musik som vill berätta en historia,musik som inte är korrigerad och uppsminkad,som är kantstött och raspig,där människor styrka och svaghet frå lysa igenom.
musik liksom film,böcker och annan konst är liv och död. det är allt för viktigt för att göra glättig underhållning av.

Kärleken kommer förändra världen

Såg på nyheterna att homosexuella i Norge nu skall få gifta sig i kyrkan,samma rättigheter som hetrosexuella. Känns gläjdande,men skrämmande att så många länder inte tillåter det. Inte ens i Sverige är det lagligt. Men det diskuteras. Jag fattar inte vad det är som måste diskuteras,det är fan en sjävlklarhet att alla människor skall få gifta sig! Helt sjukt att alla inte är lika värda. Vad är grejen,varför tycker folk homosexualitet fortfarande idag är något fel och konstigt? Det är bara ett bevis på människans fördomar och framförallt trångsynthet. Att vi i våra hjärnor är såg igenklistrade att vi inte kan acceptera det allra mest naturliga av allt i denna världen:kärleken. Kärleken är fan det enda som kan förändra världen. Tänk att det finns länder där homosexualitet beläggs med dödsstraff. asså,vi människor kan bygga raketer och flyga till månen men vissa kan inte acceptera kärleken. Vissa folk är helt lobotomerade!

Ett sjukt infall

Fick ett sjukt infall igår,troligen nån sorts psykos: Jag sökte jobb som personlig assistent! Skickade in ansökningar till flera ställen. Jag som avskyr vården och lovade mig själv att inte jobba mer med det. Men jag behöver arbete i höst och tyvärr finns de flesta jobb i Köpenhamn,där är det lätt att få jobb. Men får panik när jag tänker att jag får gå upp i ottan för att sätta mig på ett överfullt och nästan alltid försenat tåg. Jobba heltid,inte hinna med att ha någon fritid. Vill jobba i Malmö,vill kunna cykla till jobbet,vill slippa köpa dyrt pendlarkort. Har visserligen sökt jobb i andra branscher men vården är det som det är lättast att få. Jobbat som assistent innan och det kändes rätt bra. kan kanske funka igen. Visst förra gången jag fick ett assistent-jobb drog jag i sista stunden till med att jag brutit benen och inte kunde jobba för att slippa. Men handlar nog om hos vem man får jobba hos.Men söka på äldreboende eller hemtjänsen gör jag inte,där går gränsen. Då säljer jag hellre min kropp Tänkte ge det en chans det här med assistans. Förhoppningvis finner man det man är menad för en dag.

En solig fredag

Idag var jag och fikade på graffiti med min trevlig vän Sara. Det var mysigt.
Läste metro på vägen hem och blev irriterad på fyra saker.

1.att moderaterna vill göra a-kassan obligatorisk. Sjukt om den blir det.
Man ska inte tvinga folk betala en stor summa pengar i månaden för nåt dom inte vill. Sen lönar det sig knappast att bli arbetslös med tanke på att de sänkt ersättningen med och att man blir tvingad att söka jobb man inte vill ha.

2.Att det har lagts fram förslag att sommarlovet skall kortas från 10 veckor till 5 veckor. Sommarlovet är en härlig oas man kan njuta av medans man fortfarande är ung och har livet framfrör sig. Kidsen förtjänar efter ett hektiskt läsår att vila ut ordentligt,plus att många jobbar några veckor på sommaren och då krävs några veckor ledigt efter jobbandet. Argumenten för var att det skulle bli mer effektivt och folk skulle snabbare komma ut i arbetslivet och staten skulle tjäna mer pengar. Måste allt handla om att tjäna in pengar? Låt ungdomarna njuta av livet innan de blir vuxna och sätts fast i arbetets bojor och inte får nån fritid överhuvudtaget.

3.Att någon i metros insändare ville förbjuda pussande och hånglande mellan par på stan. skulle folk inte hångla på stan skulle vårt samhälle bli mer produktivt och mer gjort. Jovisst,ta mig i kragen,det är snarare kärlek och vänskap som gör världen produktiv. När man umgås med sin käresta,sin familj eller sina vänner fylls man av energi och glädje,och med den glädjen i sig kan man utföra sitt arbete med kraft.


4.att försäkringskassan vill börja läsa folks bloggar för att se om de verkligen är sjuka.Blir så patetiskt när man lägger ner resurser på att jaga folk. Den där jävla kassan borde visa lite mer mänsklighet och fatta att masar man sig till en läkare för att sjukskriva sig så är man antagligen sjuk. Dom borde fatta att man kan må skit både inombords och kroppsligt. Fråga individen istället för att tjuvläsa om det finns misstanke.

Underbara Klass 9a

Såg det sista avsnittet av dokumentären "klass 9a" ikväll. Ett av de bästa program jag någonsin sett. Har varit skoj att följa alla eleverna och se hur de utvecklats.
Så härligt att se lärare som är engagerade och som ständigt kommer med kloka kommentarer. Det är fantastiskt att se att människor kan förändras och bli starkare genom att någon annan tror på dom. Jag som inte brukar bry mig om ungdomar har verklligen fallit för dom i klass 9a. kan känna deras glädje över att stå på tröskeln ut mot livet och att de vet att de kan bli allt.
Moderaterna och folkpartiet och framförallt jan björklund kan ta en påle och köra upp i röven för dom fattar verkligen inte hur man skall göra för att göra skolan bättre. det krävs inte betyg i tidigare åldrar,kvarsittning,betyg i uppförande etc.
Der behövs lärare som gör det roligt att lära ut,att man får lära sig varför man skall lära sig saker,att man uppmuntras att följa sina drömmar.
Igor-idrottsläraren sa en jättebra sak: "Det finns inga svaga människor,man kan ha svaga perioder i livet,men det gör en inte svag"

Tiden går

Människor vill något men gör något annat. Kanske glömmer man,eller så orkar man inte.
Men trötta ögon som stirrar ut genom spårvagnens skitiga fönster klockan 7 en måndags-morgon kan inte ha fel. I ögon ser man människors drömmar och längtan till någon eller något annat. Hennes glädje eller sorg. Hur många ögon drömmer inte om något annat på vägen till jobbet. Hur många vill inte fortsätta och åka förbi hållplatsen där de egentligen skulle hopppat av. För att se var det finns bortom det inrutade livet.Man hinner fantisera ihop flera tänkbara liv på 20 minuters resa. Andra sätt man kunnat leva på,allt annat man velat göra. Men likväl hoppar man av och går samma väg som alla andra dagar. På kvällen lyses mörkret upp av ljusen i folks fönstrer.
Därinne sitter många med drömmar som aldrig blev av. Jag uppfyller dom imorgon,men så läggs dagar på dagar och man glömmer. Glömmer att man engång faktiskt visste vad man ville med sitt liv. Tiden kan beröva en allt om man inte är försiktig och håller fast vid det man vill.

I dont wanna grow up

En gång avskydde jag Ängelholm. Mestadelen av min ungdom kände jag så. Längtade tills den dagen jag skulle flytta härifrån. Men när den dagen kom kändes det märkligt att lämna allt tillsist. Men kan absolut inte säga att jag saknade stan och ville stanna kvar,men fanns ändå något sorgset i ta farväl.
När det nu gått år sen jag flyttade hemifrån och jag återvänder till Ängelholm är det som jag ser det med nya ögon. Jag hatar det inte längre. Gilla staden kommer jag nog aldrig göra,det finns ställen som är mycket bättre än här. Men jag gillar att återvända. Ängelholm är minnenas stad. Bodde trots allt här i 21 år.
Minnena sitter fast i kullerstenen. I gatuhörn ser jag mig själv som 15-åring,som 18-åring,som 20-åring. Jag vill bli vuxen men ändå inte. Denna låten passar bra,sådär man känner ibland.

http://www.youtube.com/watch?v=6XJZM0k7Q-Q