Att gräva ner lyckan

Jag håller på att läsa en bok nu som heter "En förlorad värld". I den fanns några meningar som fastnade i mig: Jag skulle vilja gräva ner någonting vackert och dyrbart på varje ställe där jag varit lycklig,och sen när jag blir gammal och ful och olycklig så kunde jag komma tillbaka och gräva upp det och minnas.Tanken slog mig; att så borde jag göra. På ställen som betytt något borde man lämna ett minne efter sig. Vissa platser kanske man lämnar och aldrig mer besöker. Men så en dag, 40 år senare kommer de upp i ens minne. Att återvända dit då och gräva upp något från ens ungdom, att få en present från sitt 40 år yngre jag måste vara en stark upplevelse. Lyckan går tyvärr inte att spara på andra sätt än i minnet,och tyvärr förstår man först efteråt vad som gjorde en lycklig. Att återskapa en lycklig stund går inte. En stund av lycka är inget man kan tillverka. Den hade något med stunden att göra,vem man var då,vem man var med,vilken plats,vilken årstid,ens sinnesstämning. Lyckan sker då man bara är i total harmoni med sig själv och allt runtomkring. Den går inte att förklara eller tvinga fram,den bara sker,och förgäves faller den ur ens händer när man tror man hittat den.

Filmtips

När elever skjuter ihjäl andra elever på skolor,som det som hände igår igen i Finland är det ofattbart att förstå. Att finna sympati för sådana människor kan man nog aldrig,men förstå bättre varför det händer går. Det finns en jättebra film som skildrar en skola där några planerar en dödsskjutning. Jag kunde efter den förstå varför folk gör sådant. Hur mycket hat de måste bära på. Skoltiden är en hemsk tid för många i livet,och jag kände igen mig i hur det kan vara att gå i skolan i denna filmen. "Bang Bang, you're dead" heter den. En annan film som mer fångar känslan av att snart kommer livet ta slut är "Elephant" som på ett annat sätt skildrar skolmassakrar.

Jobb

Att inte ha något jobb är deprimerande. Man har inga pengar och är rastlös. Men att ha ett jobb är fan deprimerande det med. Eftersom jag gick omvårdnadsprogrammet(vilket är det största misstag jag gjort i mitt liv) så har jag tyvärr fått söka jobb inom vården. Har ägnat dagen åt att ringa runt till en massa äldreboende.
Det störiga med vården är att de bara erbjuder en massa slattiga timmar. Kan de inte hosta upp en 80% tjänst istället. Det enda jobb jag gillat som jag haft är när jag praktiserade på katthemmet tassebo. Annars har jobbat med meningslöst tjafs som städare ex. Vissa människor vet precis vad de vill bli. Dom utbildar sig och får jobb och trivs. Jag har velat i flera år,har funderat på att bli allt från sotare till journalist. Jag brinner upp och tror jag hittat meningen med mitt liv,men så tröttnar jag,också blir det att man får ta jobb som man inte vill ha.
Mitt senaste yrke jag vill bli är massör. Både djur och människo-massör. Hoppas det intresset håller i sig. Hade varit så skönt att en dag få arbeta med nåt jag trivs med,och en dag få ha betald semester. Man måste tyvärr stanna ett helt år på en arbetsplats för att få det,och det har jag fan aldrig orkat.

Meat is Murder

Halal-slakt är tillåtet i Sverige och det tycker jag är helt sjukt.
Att slakta djur på halal-vis innebär att man skall stå vänd mot mecka,rabbla en bön och sedan skära av halspulsådern på djuret. Enligt riktig muslims tro är att bedövning ej tillåten,men här i Sverige så måste man först bedöva djuret innan det dödas. Så halal-slakt sker på många slakterier i Sverige,då med bedövning. Men många muslimer vill nu att lagen ändras så att det blir tillåtet att döda utan bedövning.
Även om det nu är lagstiftat att slakt skall ske med bedövning så försigår mycket svart-slakt där det inte kontrolleras huruvida djuret är bedövat. Sen säljs importeras det halal-kött ifrån utlandet till Sverige där djuren ej varit bedövade. Bla Coop säljer sånt skit. Jag hatar dock halal-slakt lika mycket som vanlig slakt.
Bedövning i Sverige kan ske bla genom att en bultpistol sätts mot djurets huvud som går rakt in i hjärnan,eller när kycklingar sänks ner i koldioxis och kvävs. Ingen slakt vare sig med eller utan bedövning är human. Djur känner stress och rädlsa inför att möta döden i slakterier. Dom vet mer än vi tror där vi står öga mot öga med dom. Dom vill leva lika mycket som oss. Men bara för att vi människor kan tala,gå,fatta beslut har vi ställt oss över djuren. 50 miljarder djur dödas varje år i världen och igenonsnitt äter en människa 11.000 djur i sitt liv. Totalt meningslöst.