Tiden går

Människor vill något men gör något annat. Kanske glömmer man,eller så orkar man inte.
Men trötta ögon som stirrar ut genom spårvagnens skitiga fönster klockan 7 en måndags-morgon kan inte ha fel. I ögon ser man människors drömmar och längtan till någon eller något annat. Hennes glädje eller sorg. Hur många ögon drömmer inte om något annat på vägen till jobbet. Hur många vill inte fortsätta och åka förbi hållplatsen där de egentligen skulle hopppat av. För att se var det finns bortom det inrutade livet.Man hinner fantisera ihop flera tänkbara liv på 20 minuters resa. Andra sätt man kunnat leva på,allt annat man velat göra. Men likväl hoppar man av och går samma väg som alla andra dagar. På kvällen lyses mörkret upp av ljusen i folks fönstrer.
Därinne sitter många med drömmar som aldrig blev av. Jag uppfyller dom imorgon,men så läggs dagar på dagar och man glömmer. Glömmer att man engång faktiskt visste vad man ville med sitt liv. Tiden kan beröva en allt om man inte är försiktig och håller fast vid det man vill.