Nu sitter jag hemma i Malmö igen. Vid den här tiden igår gick jag barfota på solvarm asfalt i rom. Vandrandes hem i solnedgången genom stadens gator. Rom var som en vacker saga. Såhär mycket skönhet har jag inte sett i någon stad. Vackrast var det på natten när alla gatlampor var tända. Då blev alla byggnader så pampiga och allt kändes bekymmersfritt. Det känns vemodigt att sitta i ett åtta-våningshus i Sverige och veta att jag måste hitta ett jobb,när jag tänker på alla andra ställen i världen man kan vara på. Min längtan tog mig bort. Sedan hem. Nu längtar jag igen. Lyckan är aldrig beständig.