Längtan är det vackraste som finns,och det som mest ont. Det är ens drivkraft och ens nederlag. Den för en framemot,den får en att gå i cirklar. Längtan har ett mål i sikte,men kommer aldrig fram. Man faller utmattad över mål-linjen,och hamnar i en stor gyttjepöl,medans man ser en vagn med lyckans guld åka iväg bara några meter ifrån. Man borstar av sig och tar nya krafttag. imorgon skall allting hända. Går jag tillräcklit långt idag,kan jag vakna upp med min längtans mål i mina händer. Men när jag väl nåt fram ser jag att det var inte detta jag letat efter. Något större och bättre finns bakom nästa berg. Tillslut har jag gått i cirklar. Åkt jorden runt,och sedan återvänt till platsen dit min längtan föddes en dag. Mer förvirrad än någonsin.