Är inne i en Lars Winnerbäck-period nu. Lyssnar på bara honom.
Han beskriver vemodet man kan känna ibland,sorgsenheten som kommer över en när man minns något som varit. En period i livet,en ålder man befann sig i,en människa man kände engång i tiden. Och det känns så lätt att vara när jag ligger i en mörkt rum i min säng och lyssnar på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar