Jag tänker på Malmö ibland. På allt jag upplevt där. Tre år bodde jag där,och det var mestadels en lycklig tid såhär när jag minns tillbaka. Är den enda stad jag har kunnat kalla ett hem,där det kännts som hemma att komma in med tåget på stationen. Jag var väldigt trött på Malmö sista tiden jag bodde där,kände mig rastlös och ville vidare. Och det kändes skönt att flytta därifrån. Men något i mig får mig att längta efter den staden. Jag kan sakna små grejer som att köpa paprika-chips i videobutiken, hyra film på biblioteket,självklart alla falafel-butiker,glo på kläder på uff, köpa film på kvarn-video. Man har en ungdom och en stad man aldrig riktigt kan glömma. Jag minns citymail-tiden och när jag åkte i ett full-lastat tåg varje dag för att jobba i danmark. Jag minns alla besök på arbetsförmedlingen och hur jag lyckades bli av med ett fruktansvärt sommarjobb i hemtjänsten. Man märker alltid efteråt hur lycklig man varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar