Under gymnasietiden hade jag nån sorts konstig tro på att livet skulle ordna sig av sig själv. Att allt man drömt om skulle bara hända. Att på nåt konstigt sätt skulle alla pusselbitar lägga sig till rätta. Kanske därför jag sedan blev besviken. Men vad jag insett är att ingen kan göra något åt ens liv utom en själv. Man kan visserligen få hjälp och stöd av andra människor,men det är bara en själv som kan resa sin ända ur vagnen och börja gå. Det finns egentligen ingen att skylla sina ouppfyllda drömmar på mer än sig själv. Det kommer aldrig komma någon och säga till dig: Det här är meningen med livet. Lev så här så blir du lycklig. Man får försöka hitta den meningen på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar