PETA

Igår såg jag en dokumentär om djurrätts-organisationen Peta och dess grundare.
Går i repris ikväll på svt 1 klockan 00.30!
Det var en oerhört välgjord dokumentär och efteråt var jag så nedstämd av all ondska vi människor bär inom oss. Hur grymma vi är mot djuren. Vi behandlar dom så respektlöst,sådana brott som begås mot djur skulle ge livstids-straff i fängelse om de begåtts mot en människa. Det var också en av de tankar som fördes i dokumentären.
Djur och människors lika värde. Jag kan inte förstå hur man inte kan se djur och människor som lika värda. Hur kan man ens påstå att en levande varelse inte är lika mycket värd än sig själv? Folk som inte ser samma värde kan komma med argumentet: Så du tycker en hund i ett brinnande hus skall prioriteras före en människa?
Men lika värde handlar inte om vad man prioriterar. Det dör massvis med människor varje dag på vår jord. Det är inga människor jag känner. Jag skulle lätt säga att jag älskar mig familj mer än dom. Men det betyder inte att jag inte ser dom som lika mycket värda som mig. Människan har alltid behövt sätta sig över andra varelser.
Mannen har tryckt ner kvinnan, de vita har tryckt ner de svarta. Människans rädsla för att inte vara störst och bäst gör att hon alltid letar efter någon att sätta sig på. På stenåldern levde vi människor i harmoni,vi bodde i naturen och jagade.
Ju mer tiden gått ju sjukare har vi blivit. Vi exploaterar vår jord mer och mer,och förtrycker våra medvarelser. Allt är en vanesak,vi är vana och uppväxta med att äta djur,använda deras päls och hud. Men det finns en annan väg. Att se dokumentären om Peta gör mig hopp att saker går att förändra. Jag anser att människans utveckling tar en jäkla lång tid. Våre hjärnor behöver några hundra tusen år för att ändra tankegångar. Idag är det till och med tillåtet att ha sex med djur i sverige!
Men jag hoppas innerligt att människans utveckling bär emot empatin och respekten för alla levande varelser och att man en dag skall se tillbaka på vår historia och säga; hur fan tänkte folk?