Armbandsuret på nattduksbordet har stannat och ingen vet vad tiden är.
Klockan har stannat och världen med den. Ingen vet vilken dag det är,än mindre vilket år. Allt är ännu möjligt,det är ju snart vår och det blir aldrig försent att springa barfota längst den varma asfalten. Tiden står still och plötsligt går den att vrida tillbaka. Mitt hår är plötsligt svart och min cykel zebra-randig.
Kyrk-klockan slår 2 och hela livet står och väntar. Det finns massvis med tåg att sätta sig på. De åker vart man vill. Det är fortfarande möjligt att skolka och drömma om dubbeldäckarbussar. Och det går båtar till Helsingör men min längtan går åt ett annat håll. Och det finns så mycket jag ännu inte vet,men det är snart vår och inget är någonsin försent.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar