Sätt en värld i brand

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Skall städa hemma hos pensionärer.
Jag måste gå upp halv sex för att åka med bil ner till Malmö.
Kommer vara som en levande död då jag rullar ur sängen och frukosten kommer svälla i munnen. När jag ser ut genom bilfönstret på morgonen som ännu omsluts av mörkret kommer jag börja tänka på alla glada stunder då jobb var långt borta och man satt med trevliga vänner och en cider. Jag kommer tänka på den varma vinden i Rom. På långa sovmornar..på att läsa en bra bok i ett varmt bad,på alla ljuva sommarlov jag hade. Jag kommer tänka på glada och roliga stunder och minnas det som varit. Jag kommer tänka på att aldrig känns mina drömmar om vad jag vill göra i livet så starka som när man skall till ett jobb man måste utföra för att få cash-flows medans man egentligen vill nåt annat. Aldrig känns livet som möjligt som då. Att det faktiskt finns en chans att göra precis som man vill.
När jag jobbade i hemtjänsten i Göteborg önskade jag varje morgon att spårvagnen skulle bli kapad av terrorister eller spåra ur så jag skulle slippa komma fram till jobbet. Jag cyklade ut till röda sten sent om kvällarna för då föddes livet åter i mig,och jag tänkte: åker jag inte hem ikväll och sover utan håller mig vaken så kommer morgondagen aldrig komma.
Fast tiden går..och tid kommer komma för det man är menad för.