Hjärnan är en märklig tingest. Den är det mest fantastiska vi har. I den ryms hela livet. Vår barndom,nuet,tankar om framtiden. I den finns vår existens fram till nu lagrad. Den kan komma på underbara idèer. Den kan skapa,komma på lösningar. I den finns all vår längtan,alla bilder av kärlekar vi haft,och inte haft. Om saker som skett oss,saker vi önskar skett oss. I den formas tankar av godhet,ondska. I den kan märkliga världar byggas upp. Och hur märkligt det blir när ens tankar upptas av minnen man vill glömma. Som gör ont. Ibland kan ett minne dyka upp,som att möta vårens första dag iklädd kjol och känna när jag cyklar till stan att livet har väntat in mig.En sådan tanke får mig att le mitt i vintern,den får mig ännu att tro. Det är såna tankar jag måste framkalla då jag går för att lämna en jobbansökan till vård/omsorgs-förvaltningen. Gud giv mig styrka. Ljuva minnen,och tänka att sådana minnen kommer att åter skapas,det blir tid och dagar för nya vackra minnen som jag kommer ta fram om 10 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar