Då är jag vuxen. Fyller 26 idag. Ungdomen har låst dörren efter sig och kastat bort nyckeln. Den är borta nu. Men bara en dag borta,jag kan fortfarande höra stegen från den då den går bort från mig. Den kommer alltid finnas där bakom den stängda dörren men jag har ingen nyckel dit. Kan bara minnas den. Den tid som finns framför mig är nu längre än den tid jag har bakom mig. Nu blir helt plötsligt tåg-och teaterbiljetter dyrare,och alla ungdomserbjudanden gäller inte mig längre. Kommer säkerligen boka ungdomsbiljett av ren glömska eller snålhet. Men egentligen är jag densamma som igår. Ålder kan inte sätta nån stämpel på mig. Men jag inte den samma som för 10 år sen. Men det finns alltid något i en människa som inte förändras,en grundstomme,nåt som alltid är ens jag. Nåt som tiden aldrig kommer åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar