fredag 21 september 2007

Someday you will be loved

En gång i livet förstod jag inte det storslagna i att ha förhållande.
Jag såg alla dessa par och tänkte hur glad jag var som hade ensamheten.
Att man ger upp så mycket av sig själv om man är ihop med någon.
Att kompromissa bort allt. Jag var rädd att jag skulle glömma alla skivor och böcker man levt med. Alla tågresor iväg.
Som Morrissey sa: "Man gör saker man aldrig skulle ha gjort annars,man står och väntar utanför affärer på sin partner."
Men det behöver inte vara så. Kärleken är stor,mäktig och omvälvande.
Den är att tillsist hitta hem efter att ha rest jorden runt i motvind på fastande magen. Den ger en styrka och glädje. Att dela och uppleva saker med någon annan berikar en. Och friheten finns där så länge man ger och vårdar friheten.
Jag lyssnar fortfarande på Smiths för jag behöver fortfarande tröst.
Jag läser böcker. Mitt liv är inte komplett och jag är inte konstant lycklig,men kärleken är där som en räddare. Kärleken är inget man kan leta upp. Den händer en.

Inga kommentarer: