Nostalgi

När man är hemma i den stad som man spenderat sina ungdomsår i poppar en massa minnen upp. Att ta en promenad längst dessa gator är att göra en resa tillbaks i tiden. I de flesta vrår och hörn finns minnen. Båda goda och onda.
Den gamla lekplatsen där jag och en kompis satt en kväll och pratade om framtiden medan vi ännu gick i skolan. Alla kvällspromenader i mörkret med musik i öronen.
Busskuren som jag suttit och väntat i tusentals gånger på försenade bussar.
Jag trodde aldrig jag skulle känna nostalgi över det förflutna,det som inte var nåt att ha då. Jag saknar absolut inte grundskolan,men gymnasietiden kan jag längta tillbaks till. Ibland kan jag slås av en så obeskrivbar längtan tillbaks i tiden.
Man träffade sina vänner varje dag i skolan,man gick och fikade på helgerna ihop.
Jag åkte ofta till Helsingborg och Malmö,flängde runt på konserter och upptäckte mycket ny bra musik. Världen och livet började öppna upp sig för mig.
Längtan ut och bort föddes. Kanske är det den känslan jag vill tillbaks till,känslan
av att uppleva saker för första gången. Att andas in tusentals nya intryck.
Kanske därför jag romantiserar den tiden så mycket,för det är tiden då allt ännu var nytt och oupptäckt.