Stockholm är ändå vackert på något sätt. Där finns ändå något som är mitt,något jag kan komma att älska,något jag kommer sakna en dag då jag längre inte är här.
Man lämnar alltid nåt efter sig då man lämnar ett ställe,men hittar nåt nytt dit man reser. Man möter så många ögon i sitt liv,så många tillfälliga blickar som bara förblir blickar,man går förbi,upptagen med sitt eget liv. Det är som man mitt i all eufori ändå väntar på det där stora som skall komma och slå en med häpnad. Som skall få en kväll fulländad. Man är alltid så nära något man vill ha,men som man inte riktit vet vad det är. Man är så nära att röra vid det med sina händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar