I somras satte jag mig ner idag för att äta en glass vid pildammsparken. då slog det mig att på just den bänken satt jag och du för några år sedan och åt glass.
vi satt där och pratade och du berättade att du gick alltid förbi dom här bänkarna på väg hem från skolan. och i pildamsparken överraskade jag dig med picknick engång och vi låg där och höll om varandra och det var sommar,och jag sa hur sorglit det är att vi en dag skall dö och skiljas för alltid,då svarade du; att vi är nog så pass trötta på varandra då så att det inte skulle göra nåt. då fylldes ögon med tårar. sen åkte vi trampebåt. minns inte när du sa till mig att du ville bli gammal med mig,men jag vet hur lycklig jag kände mig. vi kommer bli gamla båda 2,men ej med varandra. den tanken gör ont ibland.
Att kunna tränga så djupt in i en annan person att han aldrig någonsin kan glömma en,att finnas där i någons tanke livet ut. Att bli så totalt oersättlig
och vända upp och ner på den personens liv,är det största en människa kan åstadkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar