Såg Alice i underlandet igår. Den var verkligen fin.
Hattmakaren sa till Alice att hon förlorat sin myckenhet. Han pekade på hjärtat
och sa att något därinne fattades. Och jag känner mig så ibland. Som om nåt väsentligt gått förlorat inom mig. Men det är svårt att sätta ordet på vad det är.
Är det en känsla,en livsinställning,en dröm,en människa som gått mig förlorat? Eller en kombination av alla? Kanske det är som i underlandet,att vi i våra drömmar
ser och upplever allt som gått oss förlorat och att vi genom att drömma också kan hitta svaren på vad som behövs göras för att må bra igen.
Men det är som jag faller som Alice genom det stora kaninhålet och famlar med händer för att greppa i något. Jag är alltid antingen för stor eller för liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar