Då

Jag saknar tiden då jag var den du ville ha.
Du var min raka motsats och jag avvisade dig gång på gång.
Men samtidit kunde jag njuta av tanken att du såg mig,att du tyckte jag var vacker. Men jag gick dig förbi och du går nu andra gator än mig
och tänker på allt annat än mig. Jag tänker på dig ibland. Jag vet att jag aldrig mer kommer sitta på den där stationen och vänta på tåget i dom där röda skorna,och du kommer aldrig springa över rälsen
för att luta din panna mot min. Det var försent när jag började gilla dig,och sen glömde jag dig. Sen gick åren och jag fann kärleken, sen mindes jag dig,men vi har båda 2 blivit några andra och vi har gått förbi varandra för längesen.
Jag skulle nog aldrig ha älskat dig,men jag tänker på dig ändå,för du var en del av en tid i livet då jag började se mig själv och gilla det jag såg. Men tiden kommer aldrig kunna vridas tillbaka,buss 50 finns inte längre och i parken vid stationen sitter andra och tänker på allting som ännu är oupptäckt.